När robotar bygger robotar är framtiden här

Robotar, robotar, robotar! Robotar som springer, robotar som kryper och slår volter, robotar som slänger sig...

Nej, kanske inte det, de slänger sig inte. Inte ännu. Men robotforskaren Daniela Rus keynote på tisdagsmorgonen var fullt av robotar i olika former och storlekar, från små plastbitar på några centimeter till plåtschabrak i enmetersklassen. Många av dem dessutom utskrivna på 3D-skrivare i mer eller mindre monteringsfärdigt skick – rekordet togs av den plastbit som såg ut att promenera ut ur skrivaren för egen maskin.

Daniela Rus är chef för CSAIL, laboratoriet för datavetenskap och AI, på MIT i Boston och leder robotforskningen där.

–Vi vet vad internet är kapabelt till men i robotforskningen utvidgar vi nätet till att interagera med den fysiska världen. Vi ser oerhörda möjligheter med det.

Mycket av den forskning som Rus berättade om handlar om att förenkla och till och med automatisera produktion och programmering av robotar. 3D-skrivarna är redan nämnda, ett annat exempel är att använda lager av olika material på ett sådant sätt att roboten viker ihop sig själv när den värms upp.

Eller ta roboten som ägnade sin dag åt att försöka lära sig, genom trial-and-error, att plocka upp små föremål från bordsytan. Låter kanske inte jätteroligt men belöningen kommer till sist genom att den får ”lära upp” andra robotar genom att dela med sig av vad den har lärt sig under dagen.

–Traditionellt sett används robotar till att automatisera massproduktion i processer som är stabila över lång tid, det typiska exemplet är att bygga bilar. Men om vi kan lära robotar att programmera om sig själva och också bygga nya robotar som är anpassade för den uppgift som ska lösas just för tillfället, då kan vi också automatisera tillverkning i mindre skala.

Daniela Rus avslutade presentationen med ett klingande ”tack, tack”, uppsnappat kvällen innan från några av hennes tidigare studenter som nu är verksamma i Sverige. Och givetvis fick hon en robot i avskedsgåva.