Stockholm Waterfront 25-26 november 2019

Fokus på nätets avigsidor

I sin första bok kritiserade Evgenij Morozov de internetevangelister som enligt honom är oförmögna att se nätets mörka baksidor. Nu kommer han till Internetdagarna för att ge sin syn på världen.

English version available here.

Du skriver en doktorsavhandling i vetenskapshistoria. Skulle du kunna berätta lite om hur det har påverkat din uppfattning om internet? Till exempel paralleller mellan internet och tryckta tidningar?

–Ja, den slutsats jag kom fram till i min senaste bok är att internet – åtminstone som ordet används i begrepp i stil med ”frihet på internet” (snarare än i mer tekniska termer som ”Transmission Control Protocol/Internet Protocol (TCP/IP)”) – inte existerar. När jag väl hade skrivit färdigt min senaste bok, hade ”internet” kommit att stå för alla de förenklingar, den avpolitisering och de eufemismer som frodas så rikt i dagens teknikdiskussioner. Och ändå, när man tittar närmare på saken, finns det alla möjliga olika sorters underförstådda betydelser när det gäller vår användning av ”internet”. Det kan räcka med ett enda exempel: det brukade finnas en uppfattning – och gör det fortfarande i viss mån – att ”internet” antingen skapar eller flödar ut från det som kallas ”cyberrymden” – ett parallellt universum som heter duga, med egna lagar och ambitioner. Anledningen till att jag bestämde mig för att ge mig på ett mer historiskt projekt – därav doktorsavhandlingen – var att jag ville förstå hur denna övergripande uppfattning om vårt nuvarande ”internet” har uppstått, vilken ideologisk uppgift den innehar, och hur det kan komma sig att den har absorberat så många utopiska ambitioner från 1960-talet fram till 1990-talet utan att för den skull erbjuda en logisk, politisk väg för att nå dessa ambitioner.

–Jag är ledsen att jag låter så tråkig, men för mig ligger inte det intressanta så mycket i att spåra paralleller mellan internet och tryckta tidningar, som du uttryckte saken, utan jag vill förstå de specifika historiska, ideologiska och kulturella processerna som gör att en sådan här fråga går att tänka ut och formulera i ord. Jag tror inte att den här tendensen att tänka på historiska förändringar i termer av tekniska artefakter som anses ge upphov till dessa förändringar är naturlig. Faktum är att den tendensen också har en historia, och efter att själv ha fuskat lite i historia, tänker jag helst inte i sådana banor.

Du har gjort dig känd för att kritisera ”internet-centrism”, bland annat i din bok To Save Everything, Click Here. Skulle du kunna utveckla vad ”internet-centrism” är, och vad som är faran med det?

–Internet-centrism är användningen av den ovannämnda tendensen att förutsätta att a) historiska förändringar främst drivs av tekniska artefakter b) de inre funktionerna och de yttre effekterna av dessa artefakter går att förstå genom en linjär och sammanhängande logik och kan samlas under en gemensam term (”internet”). Mer konkret uttryckt är det tendensen att förutsätta att ”internet” har något att lära oss, och den efterföljande tendensen att sedan slå ett slag för behovet att göra om den process eller institution man har i åtanke utifrån denna logik/dessa lärdomar. När jag skrev min senaste bok kände jag den här pressen – från bibliotek, universitet, och så vidare. – att handskas med lärdomarna från Wikipedia och öppna källor. Det antagande som ligger bakom ett sådant resonemang var att de här två på något sätt återspeglade några bredare lärdomar om världen i stort – crowdsourcing fungerar, byråkratin är död, och så vidare. – och att alla andra institutioner måste bli bättre på att ta till sig de här lärdomarna eller i annat fall riskera att utplånas. För mig innebär ”internet-centrism” den här pressen att alltid söka efter lärdomarna från ”internet” och motsvarande press att tillämpa dessa lärdomar på områden där de kanske inte behövs.

Det finns ett intressant citat i en intervju med dig i The New Yorker (27 maj 2013): ”De tror att allt som hjälper en att förbigå institutioner per automatik är stärkande eller befriande.” Skulle du kunna utveckla det?

–Det är en attityd man hittar hos många människor i Silicon Valley, men tanken i sig är inte ny. Om man tittar på en person som Steward Brand, som på många sätt är dagens digitala kulturs anfader, är det lätt att se vad han läste och lyfte fram under 1970- och 1980-talet. Mycket av det hade att göra med attacker på institutioner av personer som exempelvis Ivan Illitj, som angrep sjukhus och skolor för att de var avhumaniserande och själlösa och tog död på all kreativitet. Silicon Valley levererar i viss mån samma kritik, men på ett ytligare och mer lönsamt sätt. Jag är övertygad om att många av dem tror på det här, men på det stora hela spelar det ingen roll. Det finns pengar att tjäna på att spela på denna agenda; på att rasera institutionerna. Problemet med Steward Brand och hans gelikar är att de aldrig rörde sig utanför liberalismens gränser, och så småningom kom de fram till att individualismen och marknaden var de enda lösningarna när det gällde problemet med institutionerna. Men det är ju uppenbarligen inte det enda alternativet: samtidigt som kritiken mot sjukhus eller skolor som lades fram under 1970-talet i viss mån var berättigad, innebär inte det att alternativet är att göra sig av med alla institutioner och köpa tillräckligt många produkter för att kunna behandla sig själv i hemmet. Alternativet, vilket faktiskt var både känt och beprövat i Europa under 1970-talet, är att ta till sig självgående, självständiga institutioner som kan arbeta på ett mer decentraliserat sätt och erbjuder tjänster genom att förbigå den organiserade och drakoniska staten (svårt att sälja in i Sverige, jag vet). I Amerika var dock de enda liknande alternativen hippiegemenskaperna och de fungerade egentligen inte, vilket inte gav Brand och hans anhängare så många andra alternativ än konsumentbaserad självtillit. Det är utifrån det ideologiska klimatet som Silicon Valley stiger fram som alla lösningars moder och vår främsta bastion.

Vad planerar du att tala om under din keynote-session i Stockholm?

–Jag vill fokusera en del på ideologin i Silicon Valley inom vissa nyckelområden – från organiserande av livet (med hjälp av Uber och AirBnb) till frågan om dataägande – och visa på de många motsägelserna i den ideologin. Jag kanske också ger mig in på vissa geopolitiska frågor, eftersom det i mina ögon är uppenbart att det inte går att bortse från det faktum att ideologin bakom ”internet” i hög grad kommer från Amerika, och att det mer än två år efter Snowdens avslöjanden kan vara en god idé att bilda sig en uppfattning om vad som har uppnåtts respektive inte har uppnåtts.

Critical reservations about popular positivist readings of the internet

Evgeny Morozov is a writer and researcher who studies political and social implications of technology. He is currently a senior editor at The New Republic. He is known for expressing his skepticism about the popular view that the internet is helping to democratize authoritarian regimes, arguing that it could also be a powerful tool for engaging in mass surveillance, political repression.

You are pursuing a PhD in science history. Could you say something about if and how that has affected your view of the internet?  E.g. parallels between the internet and the printing press?

–Well, the conclusion I reached in my last book is that the Internet – at least as the term is used in expressions like “Internet freedom” (rather than in more technical terms like the “Transmission Control Protocol/Internet Protocol (TCP/IP)”) – does not exist. By the time I finished my last book, this term, “the Internet,” had come to stand for all the simplifications, depolitizations, and euphemisms that thrive so well in our contemporary discussions around technology. And yet, once you look at it closer, you’ll see that there are all sorts of assumptions underlying our use of “the Internet.” One example might suffice: there used to be – and it still persists to some extent – this belief that the “Internet” either creates or flows from this other thing called “cyberspace” – a parallel universe of sorts, with its own laws and aspirations. The reason why I decided to embark on a more historical project – hence also the doctoral work – was to understand how this over-arching concept of our present, “the Internet,” has come about, what ideological work it performs, and how is it that it came to absorb so many utopian aspirations of the 1960s-1990s without, however, providing any coherent political roadmap for achieving those aspirations?

–I am sorry to sound so boring but for me what’s interesting is not so much the tracing of parallels between the internet and the printing press, as you put it, but understanding the specific historical, ideological, and cultural processes by which a question like this becomes thinkable and posable.  I don’t think that this tendency to think about historical change in terms of technological artifacts that are supposedly propelling it is natural; in fact, it has a history too and, having dabbled in that history, I prefer to avoid thinking in those terms.

You have become known for criticizing ”internet-centrism”, e.g in your book ”To Save Everything, Click Here”. Could you elaborate on what ”internet-centrism” is and why it is harmful?

–Internet-centrism is the use of the above-described tendency to assume that a) historical change is primarily driven by technological artifacts b) the inner functioning and external effects of those artifacts can be understood through a linear and coherent logic and brought together under a single term (“the Internet”). In more concrete terms, it’s the tendency to assume that “the Internet” has some lessons to teach us and the subsequent tendency to then advocate the need to remake whatever process or institution one is thinking about in accordance to that logic/lessons. When I was writing my last book, I sensed this pressure – on libraries, universities, etc. – to grapple with the lessons of Wikipedia and open-source. The assumption guiding such reasoning was that these two somehow reflected some broader lessons about the world – crowdsourcing works, bureaucracy is finished, etc. – and that all other institutions should better take on these lessons or risk being wiped out. “Internet-centrism” for me denotes this pressure to always search for the lessons of “the Internet” and the corresponding pressure to apply those lessons to domains where they might not be needed.

There is an interesting quote in an interview with you in The New Yorker (May 27, 2013): ”They think anything that helps you to bypass institutions is, by default, empowering or liberating.” Could you elaborate on this?

–It’s an attitude typical of many in Silicon Valley but it’s not in itself new. If you look at someone like Steward Brand, who, in many ways, is the godfather of today’s digital culture, you can easily see the kinds of things he was reading and promoting in the 1970s and 1980s. Much of it had to do with attacks on institutions by figures like, say, Ivan Illich, who attacked hospitals and schools as dehumanizing, soulless, and creativity-suppressing entities. Silicon Valley delivers some of the same critique but in a shallower and much more profitable manner. I think many of them believe this gospel but, in the larger scheme of things, it doesn’t matter: there’s money to be made in enacting this de-institutionalization agenda. The problem with the likes of Steward Brand is that they never moved beyond the libertarian pole, eventually embracing individualism and the market as the only possible solution to institutions. This, however, is clearly not the only option: while the critique of hospitals or schools waged in the 1970s was, to some extent, correct, it doesn’t follow that the alternative is to get rid of institutions and buy enough products to treat yourself at home. The alternative, as has been known and actually experienced in Europe of the 1970s, is to embrace self-run, autonomous institutions that can work in a more decentralized manner, providing some of the same services but bypassing the organized and draconian state (I know, a hard thing to sell in Sweden). In America, however, the only similar alternatives were the hippy communes and they did not really work, leaving the likes of Brand few other options but consumerism-powered self-reliance. It’s in this ideological climate that Silicon Valley emerges as the bastion of solutionism.

What do you plan to talk about during your keynote session in Stockholm?

–I want to focus a bit on the ideology of Silicon Valley in some key areas – from organization of life (by means of Uber or AirBnb) to the question of data ownership – and show the numerous contradictions in that ideology. I might also venture in some geopolitical matters, as, to me, it’s obvious that there’s no avoiding the fact that the ideology of “the Internet” emanates, to a large extent, from America and, more than two years after the Snowden revelations, it might be a good idea to take stock of what has and has not been achieved.