Stockholm Waterfront 20-21 november 2017

Köp biljett - 1250 kr/dag

Internet som en kraft för frihet

Foto: "Cory Doctorow" av Jonathan Worth, CC-BY 3.0

Cory Doctorow, science fiction-författare och sedan länge en förgrundsfigur inom frågor som integritet, upphovsrätt och öppen källkod, inleder Internetdagarna 2014.

English version available here.

Cory Doctorow kommer bland annat att ta upp hur nätfrihet hänger ihop med frågor kring nätets infrastruktur.

Vi börjar med den stora frågan – är du optimist eller pessimist när det gäller internets framtid?

Jag har slutat tänka i de termerna. Internet är här och det kommer inte att försvinna, åtminstone inte under överskådlig framtid. Under min livstid kommer nätet vara en central aspekt av tillvaron och det viktigaste vi kan göra är fundera ut hur vi kan få det att fungera så bra för oss som möjligt – hur kan internet användas som en kraft för frihet och mänskliga rättigheter?

Jag kan inte se att det skulle kunna finnas något program för att förändra världen som inte tar med internet i beräkningarna. Det är ingen mening att dividera om ifall internet är ”bra” eller ”dåligt”, det är inte ett problem som ska lösas utan ett faktum att förhålla sig till.

Med detta sagt tror jag ändå att en av de största utmaningarna är att få samhällets beslutsfattare att förstå att om man dribblar för mycket med nätets grundvalar riskerar man att tappa mycket av det goda. Ett öppet nätverk måste tillåta alla att kommunicera med alla om allt, inte bara om ”godkända” ämnen. Börjar man censurera lite grann har man snabbt ett nätverk som är helt övervakat. Det finns en parallell utveckling när det gäller datorer, där trenden går från generellt användbara datorer till sådana som bara kan köra godkända program. En dator kan inte vara ”lite begränsad”, lika lite som någon kan vara ”lite gravid”. Endera är man det eller också är man det inte.

Om vi inte lyckas sprida den insikten bland dem som styr samhället tror jag inte att det går att göra några framsteg.

Att lämna ut personliga uppgifter i utbyte mot gratistjänster och rabattkuponger verkar vara helt acceptabelt för de flesta. Kommer det fortsätta så, eller kan vi se fram emot en rekyl där människor faktiskt överger internet?

Det kommer en rekyl men jag tror inte att den kommer innebära att människor lämnar nätet. I stort sett allt vi gör i dag och allt vi kommer göra i framtiden kräver helt enkelt internet. Däremot ser vi en annan förändring, en som är mycket mer intressant och positiv: många börjar aktivt skydda sin integritet. Det är fortfarande svårt att göra det på ett bra sätt eftersom det är ont om verktyg men det är ett övergående problem: när efterfrågan kommer igång kommer det också dyka upp företag och investerare som vill tillfredsställa den.

Marknaden är en av de fyra krafter vi kan använda för att förändra samhället, om jag får låna ett resonemang av professor Lessig – de andra tre är enligt honom normer, lagar och kod. Och ändrade normer kring övervakning och integritet har redan börjat påverka både marknaden och lagstiftningen och faktiskt också den programkod som skrivs.

För att koppla tillbaka till den första frågan: här är jag faktiskt hoppfull. Vi kan påverka internet i rätt riktning genom att elda på de här fyra brasorna.

Ser du någon skillnad i hur unga och äldre ser på integritetsfrågor?

Ungdomar är generellt sett mindre ängsliga än vuxna, men jag tycker inte att det är en särskilt viktig distinktion när det gäller just integritet. Hur du förhåller dig till integritet är mer en funktion av vem du är i samhället och vilka resurser du har till ditt förfogande.

Men det finns åtminstone en åldersrelaterad aspekt på integritet och det är att ungdomar ges få tillfällen att lära sig vad det kan innebära att dela med sig av sitt privatliv. Avståndet mellan delning och konsekvens kan vara så oerhört stort, det är kanske inte förrän din framtida arbetsgivare tio år senare hittar fotot som det blir ett problem, och under sådana förhållanden är det svårt att lära sig det oerhört komplexa samspelet. Just därför kan jag tänka mig att tonåringar löper större risk att dela med sig för mycket eller av fel saker.

Vad tror du kommer hända med upphovsrätten framöver?`

Historiskt sett har upphovsrätten handlat om dels hur mycket lagskydd som krävs för att se till att artister får betalt och dels hur stora undantag som ska göras för att försäkra att kommande artister ska kunna fortsätta att skapa verk utan att bli stämda av sina föregångare eller av storföretagen. Men det är inte det som är intressant längre, utan nu borde vi snarare fråga oss vad som egentligen ska omfattas av upphovsrätten.

Upphovsrätten som den ser ut i dag skyddar underhållningsindustrin och väcks till liv så snart någon gör en kopia av ett skyddat verk. Kopiering var en gång en industriell verksamhet, du behövde ha en tryckpress eller ett filmlaboratorium eller något motsvarande för att framställa kopian, men i dag finns det mängder av saker i vartenda hushåll som i lagens mening ägnar sig åt kopiering hela dagarna.

Den tokiga slutsatsen har då blivit att eftersom digitaliseringen har gjort det lättare att framställa och hantera kopior ska underhållningsindustrins regler styra hur du interagerar med skolan, din bil, ja till och med din familj. Om det är OK att ladda upp en video med dina dansande barn på Youtube fast radion står på i bakgrunden och spelar musik – varför ska du ens behöva fundera på det?

Jag tror att en framtida upphovsrätt – om nu upphovsrätten har någon framtid – måste börja med att slå fast att oavsett vilka regler underhållningsindustrin behöver för sin egen skull ska inte samma regler styra vad deras kunder får göra. Om jag måste förstå upphovsrättsreglerna för att kunna läsa en bok, om jag måste läsa igenom 20 000 ord för att få ladda ner en ljudbok från Itunes – och det måste jag – och om den texten är längre än själva boken – vilket den ibland är – så finns det ett problem. Och det problemet är att ingen, absolut ingen, kommer förstå hela regelverket.

Det är omöjligt att konstruera ett system av regler som å ena sidan är tillräckligt komplett för att Universal ska kunna licensiera rätten från Warner att bygga en Harry Potter-park och å andra sidan är så enkelt att ett barn kan bygga en Harry Potter-fansite utan att bryta mot lagen. Så det måste börja med att upphovsrättsindustrin ger upp sina försök att diktera villkoren för det tjugoförsta århundradets centrala nervsystem.

Det tror jag är den enda möjligheten om upphovsrätten ska finnas kvar.

Och jag ser verkligen fram emot att komma till Internetdagarna.

Internet as a force for freedom

Cory Doctorow, science fiction writer and a well-known activist in the areas of privacy, copyright and open source, will open Internetdagarna 2014. He will, among other things, discuss the relationship between fundamental freedoms and the kind of infrastructural and legal choices we make for the Internet.

Are you optimistic or pessimistic about the current Internet? What are the big challenges if we want to fix it?

I have ceased to think in terms of optimistic or pessimistic about the Internet. In my lifetime Internet is going to be a central fact of life, making it not so much a problem to be solved as a fact to adapt to. The most important thing you can do is figure out what you can do to make the Internet as good for us as it can be – what can we do to make the internet more a force for freedom, for equality and for human rights?

There is simply no program for improving the world that does not involve figuring out how to fit the Internet into the picture.

Having said that, our biggest challenge will be to make lawmakers understand that a general-purpose network should allow anyone to talk to anyone about anything; we cannot set up arbitrary rules that the network only convey certain kinds of messages. And a general-purpose computer should run any program, not just “any program except the ones we don’t want to see you run”. Making computers that are just a little bit locked-down is like saying somebody is a little bit pregnant. And making a network that is just a little bit censored is making a network that is thoroughly compromised.

Until we can explain that, I do not think we will make any progress.

The general population seem willing to put up with a loss of privacy in return for discounts and free services. Will this trend continue? Or do you expect a privacy backlash where people actually leave the Internet?

I do expect a backlash but I do not expect it to mean that people leave the Internet. Everything we do today and everything we will do tomorrow requires the Internet. But a beginning backlash has resulted in people doing something that is much more interesting and much more heartening: taking affirmative steps to protect their privacy.

By and large that exercise today is useless because none of our tools are designed for privacy, they are all designed around a surveillance business model. But this is OK because the reason no-one makes tools for privacy is that no-one who would use these tools has expressed a preference for privacy or at least a willingness to choose one tool over another on the basis that one provides privacy and the other doesn’t.

But now the venture capitalists and entrepreneurs have awoken to the fact that there is a huge unmet demand in the field for privacy-protecting tools. And if there is money to be made fighting the surveillance economy, then there will be firms that arise to fight it.

Professor Lessig has said that markets, norms, code and law are the four forces that we use to change society. And a change in norms towards privacy has already happened and led to a change in the market. It has also changed code, and even the law.

And that is, to go back to the first question, where I’m hopeful if not outright optimistic. We can intervene to make the Internet freer, by adding fuel to those four fires.

Regarding teens and privacy – should young people be more concerned than their elders about privacy? Or less?

Teenagers by and large have less anxiety in society than adults, but it is really not a useful distinction when it comes to privacy. How you deal with privacy disclosures is largely a function of your position in society

But there is one age-related issue: teens are given very few opportunities to learn about privacy and the effects of an unwanted disclosure. The gap in time and space between a privacy disclosure and its effect can be huge. You disclose something now but it is not until a future employer or a border agent finds this that it becomes a problem. It is hard to foresee that in advance.

I think teens, as a result of having fewer opportunities to learn these extremely complicated rules, are more apt to privacy disclosures that can lead to trouble later.

Where do you see progress in copyright law? What can we expect to happen in say the coming decade?

It used to be that we asked ourselves – how much copyright law do we need to ensure that the artist get paid? And how many copyright exceptions do we need to ensure that artists can go on creating without being sued by corporations or the artists of yesterday? But these questions really miss the point today.

Now the interesting question is what is and is not the domain of copyright? Historically, we have said that copyright law is about regulating the entertainment industry, and it comes into play when you handle or make a copy. You used to need a printer to make a book, a recording studio to make a record and so on, meaning the law was only triggered when somebody made something on an industrial scale. And now the Internet has made it possible to make and handle copies without any industry at all. The things you have in your house, in your car, in your microwave oven, they make and handle copies all day long.

And I think the fallacy is this: just because the barrier to making copies has fallen, therefore the rules of the entertainment industry should now apply to how you interact with your education system, with your car, with your family. Whether or not it is legal to upload a video to Youtube of your kids dancing even though the radio plays a popular music track in the background – why should you even have to think about this?

I think the future of copyright law, if it is to have a future, has to start by acknowledging that whatever rules the copyright industry needs, they are not the rules that the copyright industry’s customers should have to follow.

If I have to understand copyright in order to read a book, if I have to read 20 000 words just to download an audio book from Itunes – which you do – and if that text is longer than the audio book itself – which it sometimes is – then there is a problem. Everybody is going to get those rules wrong. There is no way for us to devise a set of rules that are on one hand complex enough to allow Universal to license Harry Potter from Warner to make a Harry Potter theme park and at the same time simple enough to allow a child and her parents to make a Harry Potter fan web site without breaking the law. So the industry has to stop insisting that its internal regulations are the basis on which we should regulate the nervous system of the 21st century.

And that I think is the only future copyright law can have.

I am really looking forward to seeing you at Internetdagarna.