Stockholm Waterfront 20-21 november 2017

Köp biljett - 1250 kr/dag

”Jag försöker ge ett svar på vad internet gör med våra liv”

Darius Kazemi är en konstnär med internet som sin huvudplattform. Han har även varit medgrundare till Feel Train, ett kreativt tech-kooperativ i Portland. Enligt egen utsago gör han bottar, generatorer och “other weird internet stuff”. Nu kommer han till Internetdagarna i Stockholm.

Scroll down for an English version of this interview.

Darius Kazemi är kanske mest känd som personen bakom Random Shopper, ett program han skrev som gjorde slumpmässiga köp från Amazon varje månad.

– Jag tänkte på den känsla jag får ibland när jag beställer något från Amazon och de inte har det på lager, och det sedan tar ett halvår eller ett år innan jag får det. När det väl kommer har jag glömt att jag ens har beställt det, så det blir som en present till mig från mitt tidigare jag. Det fick mig att tänka på kopplingen mellan att shoppa/köpa och få en sak. Först tänkte jag att det kunde vara roligt att ha en applikation där man säger ”köp en fantasybok till mig för mindre än 10 dollar” eller ”köp köksutrustning till mig för 200 dollar”. Men man skulle också kunna säga ”köp vad som helst till mig”. Första steget med att bygga appen var att få de automatiska, slumpmässiga köpen att fungera, och när det väl var i gång tänkte jag: ”Det här är ett självständigt projekt. Jag behöver inte göra resten.” Och så föddes Random Shopper.

Boston Globe beskrev dina skapelser som ”roliga, viktiga, populära – och ett listigt sätt att kommentera hur webben styr våra liv”. Kort och gott, vad är det du försöker säga om den digitala världen?

– Jag tror i grund och botten att jag försöker ge ett svar på vad internet gör med våra liv med hjälp av internets egen infrastruktur och teknik. Därför kan olika projekt säga olika saker. En del av dem påpekar att mänskligt beteende och ett algoritmdrivet beteende i grund och botten inte skiljer sig så mycket åt. Jag brukar säga att artificiell intelligens kontra mänsklig intelligens handlar om en gradskillnad men att det egentligen är samma sak. I andra projekt leker jag med tanken på att människor inte vet vad som är och vad som inte är tekniskt möjligt, och var det går över gränsen för vår egen osäkerhet. Who Muted Me? är en webbplats som jag har skapat och som hävdar att den kan avslöja vem som har dolt dig på Twitter (vilket är omöjligt utan att hacka själva Twitter). Det är något oemotståndligt som man vill klicka på. Alla vill veta vem som inte gillar dem, så de klickar, och sedan får de ett meddelande som jag tror påminner dem om att alla är rädda för samma sak.

Enligt samma tidning har du också designat egna spel. Men en dag 2012 bestämde du dig för att mediet begränsade dig, så att du inte kunde uttrycka det du verkligen ville. Vad var det som hände?

– Jag har alltid vetat att jag vill underhålla andra människor med algoritmbaserat arbete, och då verkade spel vara en naturlig plats att göra det på. Men med tiden insåg jag att jag inte var det minsta intresserad av att hitta på regler, mål, smarta gåtor eller ens att berätta en historia. Jag insåg att de viktigaste algoritmerna och systemen som ligger till grund för många av mina favoritspel (kartgeneratorer, textgeneratorer) var tillräckligt intressanta i sig utan att ingå i ett spel. Fram till den dagen tänkte jag varje gång jag fick en idé ”Hur skulle jag kunna stoppa in det här i ett spel?” Men nu tänker jag ”Vad skulle var det lämpligaste sättet att uttrycka den här idén som jag skulle kunna slutföra utifrån hur mycket ledig tid jag har under en dag?” Det skulle kunna vara en essä, eller en chatbot, eller en webbplats, eller ett spel, eller en teckning eller … ja, vad som helst. Att bara ha fokus på spel begränsade mig.

Har du redan bestämt vad du ska tala om under din keynote-presentation på Internetdagarna i Stockholm?

– När jag får frågan väldigt långt i förväg vad jag ska prata om vid ett evenemang brukar jag svara: ”Jag ska prata om nån märklig händelse som inträffade veckan före evenemanget.” Men bortsett från det är jag helt säker på att jag kommer att prata om algoritmer och automatisering och kreativitet och mänsklig psykologi och humor. Däremot är det en öppen fråga vilka proportionerna blir.

På tal om Stockholm, är det här ditt första besök eller har du varit i Sverige förut?

– Jag har aldrig varit i Sverige överhuvudtaget, och det ska verkligen bli spännande att komma dit! Jag har aldrig i mitt liv varit så långt norrut heller, och jag hoppas på att kunna hinna ut på landet och kanske få se norrsken medan jag är här .

”I’m trying to respond to what the internet does to our lives”

Darius Kazemi might be best known as the person behind the Random Shopper, which was a program he wrote that bought random stuff from Amazon each month.

–I was thinking about the feeling I sometimes get when I order something on Amazon and it’s out of stock, and then it takes six months or a year to arrive. By the time it arrives I’ve forgotten that I ordered it to begin with, so it’s like a gift to me from my past self. That got me thinking about the decoupling of shopping/purchasing and receiving a thing. At first I thought it would be fun to have an application where you say ”buy me a fantasy novel for less than $10” or ”buy me $200 worth of kitchen appliances”. But you could also say ”buy me something, anything.” The first step in building the app was getting the automated buying of random things working, and when I saw that in action I thought ”This is its own project. I don’t need to do the rest of it.” And thus Random Shopper was born.

The Boston Globe described your creations as ”funny, poignant, popular—and a sly commentary on how the Web is organizing our lives”. In essence, what is it about the digital world that you are trying to tell us?

–I think fundamentally I’m trying to respond to what the internet does to our lives using the infrastructure and technology of the internet itself. So different projects might be saying different things. Some of them are pointing out that human behavior and algorithmically driven behavior aren’t all that different. I like to say that artificial intelligence versus human intelligence is a difference in degree but not in kind. Other projects I do play with the idea that people don’t know what is or is not technically possible, and where that crosses over with our own insecurities. Who Muted Me? is a website I built that claims to be able to tell you who has you muted on Twitter (which is impossible without hacking Twitter itself), and it’s kind of an irresistible thing you want to click on. Everyone wants to know who doesn’t like them, so they click, and then get a message that I think reminds you that everyone is afraid of the same thing.

According to the same newspaper, you have also designed your own games. But one day in 2012 you decided that the medium was holding you back from what you really wanted to express. What happened?

–I always knew that I wanted to entertain people with algorithmic-based work, so games seemed like the natural place to do that. But over time I realized I was not at all interested in coming up with rules, goals, clever puzzles, or even telling a story. I realized the core algorithms and systems that power a lot of my favorite games (map generators, text generators) were interesting enough on their own without having the trappings of a game around them. Up to that point when I had an idea I thought ”how could I make this into a game?” But now I think, ”What would be the most appropriate expression of this idea that I could finish given the amount of free time I have in a day?” It could be an essay, or a bot, or a website, or a game, or a drawing, or…. anything. Focusing on games really limited me.

Have you decided yet what you will talk about during your Keynote session at The Internet Days in Stockholm?

–When people ask me very far in advance what I’m going to talk about at an event, I usually say, ”I’m going to talk about whatever weird thing happened the week before the event.” That said, I am positive I’ll be talking about algorithms and automation and creativity and human psychology and humor. What proportion of each of those remains to be seen.

Speaking of Stockholm, is this your first visit to the city or have you been to Sweden before?

–I’ve never been to Sweden at all and I’m really excited to visit! I’ve never been this far north in my life either, I’m hoping that I get some time to head out to the countryside and maybe see the aurora borealis while I’m here.