Stockholm Waterfront 25-26 november 2019

Digital delaktighet är bra både för demokratin och ekonomin

Kom hem från en veckas solsemester igår. Gick ut hårt och startade arbetsveckan med ett mycket inspirerande idémöte om demokratins digitala möjligheter igår. Bakgrunden är att jag i somras hade förmånen att få satsa ett antal semesterdagar på att göra en skrift om Folkbildningens digitala möjligheter på uppdrag av Folkbildningsrådet (FBR). En slags slutknorr på ett regeringsuppdrag om den digitala klyftan som FBR fick 2008.

När jobbet var klart var vi ganska överens om att frågan om dom digitala möjligheterna när det gäller demokrati, utanförskap och delaktig är betydligt större än vad som får plats i en 20 sidig skrift. Betydligt större. Sen tog idéspånandet fart. Först blev skriften ett seminarium. Sen blev det webbsänt och ihoplänkat med lokala diskussions-hubbar runt om i landet. Och nu har FBR fått biblioteken och IKT-lyftet, studieförbunden och Stiftelsen för Internetinfrastruktur (.SE) med på tåget. Och kanske Microsoft. Alla vill nämligen samma sak: Att få upp frågan om demokratins digitala möjligheter på den politiska agendan.

Det finns stora skillnader mellan partierna när det gäller inställningen till digitala medier

För det är ju som bekant valår 2010. Och även om det inte finns en politiker som (officiellt) är emot att vi minskar klyftorna och ökar delaktigheten, så finns det ganska stora skillnader mellan partierna när det gäller inställningen till nya digitala medier. Christine Cars-Ingels från Folkbildningsförbundet berättade om en studie inför valet 2006 var t.ex MP mycket mer positivt inställda än S. Och då fanns ju inte ens piraterna…

Och även om tio engagerade och initierade personer på ett idémöte kan radda upp mängder av exempel på satsningar på e-demokrati och digital folkbildning, så blir den samlade bilden ändå tydlig: Det finns ingen samlad bild! Ingen har koll på vad nån annan gör. På sedvanligt svenskt manér är frågan om digital delaktighet helt fragmentiserado. Stuprören regerar. Redan från början.

Fast det finns hopp. Lars Högdahls utredning Se medborgarna – för bättre offentlig service pekar t.ex på behovet av en digital, tillgänglig och mobil samhällsservice med en ingång för oss medborgare. Vad Mats Odell, ministern som beställt utredningen själv tycker verkar dock fortfarande mera oklart.
Vilket ju bara gör det ännu viktigare att försöka få upp frågan på den politiska dagordningen nästa år.

Engelsmännen använder nya perspektiv och tittar på vad det digitala utanförskapet faktiskt kostar

Problemet med fina visioner är ofta att dom är så svåra att konkretisera. Men inte här inte! Från Stockholms stadsbibliotek berättade t.ex Åke Nygren om hur man i Kista nu utvecklar biblioteket till ett Kista Idea City med inspiration från Idea Store i White Chapel i London. En häftig mötesplats för bildning, litteratur och idéutbyte. Och det är inte bara det faktum att det låter häftigare att beskriva tanken bakom äldre tiders loge-bibliotek på engelska. Mycket som händer i England verkar vara värda att ta fasta på. Staffan Hagnell från .SE berättade att engelsmännen använt nya perspektiv och tittat på vad det digitala utanförskapet faktiskt kostar samhället. Och omvänt. Hur snabbt går det inte att spara in skattepengarna genom att göra alla digitalt delaktiga?

Rätt gissat. Det går jättefort. Digital delaktighet är inte bara bra för demokratin. Det är även bra för ekonomin!

Mitt i den engagerade diskussionen om demokratins digitala möjligheter dyker förstås frågan om så kallade sociala medier upp. Och någon påminner om att digital interaktion faktiskt också är social interaktion. Och med en slutkläm som känns som kärnan i fenomenet med sociala medier slår nån fast att digitala delaktighet inte bara är en demokratisk rättighet och en god samhällsekonomisk investering – den som inte finns med i sociala medier, missar chansen till en ökad livskvalitet!

Tack Per Lagerström för att du delar med dig!