Stockholm Waterfront 20-21 november 2017

Digital delaktighet handlar om bildning

Två samhällen

Det är idag inte längre möjligt att tänka i termer av samhället å ena sidan och Internet å den andra. Att inte ha tillgång till Internet är allt oftare liktydigt med att inte kunna delta i viktiga samhällsaktiviteter. Digital delaktighet är därför inte främst en fråga om teknik eller om nödvändigheten av vissa bestämda verktygskunskaper. Det handlar istället om behovet av att alla uppnår den bildning som ger delaktighet i det nya samhälle som vi till stor del redan lever i.

Senaste upplagan av Svenskarna och Internet, som kom i slutet av november, visar att omkring tjugo procent av de vuxna svenskarna saknar grundläggande datorkunskaper och de använder inte Internet. Vi har i dagsläget på sätt och vis har två samhällen, ett med och ett utan Internet. Det senare är dock utanför bara i ett avseende; de människor som inte har tillgång till nätet är förhindrade att medvetet delta i det som sker tack vare nätet. Men de påverkas ändå av det, i högsta grad, eftersom praktiskt taget alla ekonomiska aktiviteter och en allt större del av samhällsdebatten äger rum på och via nätet. Att tjugo procent av den vuxna befolkningen står utanför nätsamhället är därför allvarligt.

När denna problematik uppmärksammas har det hittills oftast handlat om att på olika sätt göra Internet fysiskt tillgängligt, dvs det behövs datorer och internetuppkopplingar. Det är en självklar förutsättning. Men är man verkligen delaktig i den digitala världen bara för att man kan koppla upp sig? En dansk undersökning delade för ett par år sedan upp medborgarnas IKT-färdigheter i fyra nivåer: ”de som är utan”, ”de svaga”, ”de medelgoda” och ”de bästa”. Det som mättes var ganska ytliga saker, främst praktiska färdigheter vid användning av olika program eller gränssnitt. Det enda som gick utöver detta var ”att kunna värdera kvaliteten på den information” man hittar på Internet, dvs källkritisk förmåga.

Det borde vara uppenbart, att om man enbart tillämpar dessa synsätt — att digital delaktighet handlar om fysisk tillgång jämte vissa främst praktiska färdigheter — så tänker man i alldeles för snäva banor. Digital delaktighet handlar inte enbart om att alla har tillgång till och kan använda IT och nätet som ett verktyg i arbetsliv och vardag. I grund och botten gäller det snarare att uppnå en allmän förståelse av hur samhället förändras – och att få ett grepp om vad detta egentligen innebär.

Inse vidden av förändringarna

Vi kastade ovan fram tanken att vi idag lever i två samhällen. Om man skärskådar saken närmare inser man snart, att skiljelinjen mellan dessa inte går enbart mellan de som är uppkopplade och de som (ännu) inte är det. En väsentligare skiljelinje går mellan de som inser vidden av de samhällsförändringar som Internet och den digitala teknikutvecklingen innebär, och de som tror att det hela bara är ”mer av samma sak”. Verklig digital delaktighet innebär att lära sig att tänka i andra banor än de som vi är vana vid.

Själva samhället förändras av digitaliseringen. Detta skapar både nya krav och nya möjligheter, både ur ett samhällsekonomiskt och ur ett existentiellt perspektiv. Debatten om digital delaktighet får därför inte fastna i kortsiktiga instrumentella resonemang kring en snabbt föränderlig arbetsmarknad, utan måste lyfta blicken och även ta sig an de mer långsiktiga frågorna som rör tillvaron i stort. En öppen diskussion kring ett samtida bildningsperspektiv och vilka kunskaper som behövs är en omistlig del av ett sådant samtal.

Det är även viktigt att utveckla nya insikter och förmågor som utnyttjar teknikens möjligheter, och här handlar det om  att utveckla nya förhållningssätt och perspektiv. Historisk erfarenhet visar dock att sådana mentala förändringar går betydligt långsammare än de tekniska, ekonomiska och sociala förändringarna. De första tecknen brukar dock vara att vissa rådande institutioner och strukturer utmanas på ett påtagligt sätt. Kontroverserna kring integritet, upphovsrätt, politiskt arbete och lärande är några tydliga exempel idag.

Delaktighet i vad?

En annan effekt av Internet, som inte har uppmärksammats lika mycket, är att det lätt medför en fragmentering av samhället, eftersom varje individ, varje grupp och varje annan aktör kan etablera sin egen virtuella närvaro och sitt eget virtuella kontaktnät, utan att – på nätet – behöva bry sig om övriga aktörer och intressen. Om man därför vill diskutera digital delaktighet på en nivå utöver den rent praktiska så måste man fråga sig: delaktighet i vad?

Det är helt enkelt nödvändigt att skilja mellan olika former av delaktighet:

1. Delaktighet i form av direkt tillgång till själva Internet.

2. Delaktighet i allmänna samhällsangelägenheter.

3. Delaktighet i form av kontakter och engagemang som gynnar ens egna intressen.

Den första formen är naturligtvis en nödvändig förutsättning för de två andra, men är också en enkel fråga om faktisk (egen) tillgång till Internet. Utöver detta kan någon form av grundkurs i hur olika basala nätaktiviteter bedrivs och fungerar behövas. De andra formerna har många sidor, av vilka vissa är problematiska. Den som vill främja tillgång till Internet behöver här precisera vad man menar.

Menar man delaktighet i samhället, dvs våra gemensamma angelägenheter? I så fall räcker inte själva den fysiska tillgången, eller behärskandet av olika nätbaserade aktiviteter. Då måste man främja möjligheten att delta i olika samhällsfrågor, trots den nämnda tendensen till fragmentering. Och här inkluderar ”utanförskapet” en del av dem som redan är Internetanvändare.

Menar man delaktighet i form av ekonomisk aktivitet? Då krävs – utöver den fysiska tillgången – vissa baskunskaper om företagsekonomi och skattefrågor, om dessa saknas, men inget annat. Var och en får sedan reda sig själv i den virtuella ekonomin.

Ytterligare preciseringar är tänkbara, såsom delaktighet i någon bildningstradition. En öppen diskussion kring ett samtida bildningsperspektiv och vilka kunskaper som behövs är en värdefull del av ett sådant samtal. Numera behöver alla ta ett större personligt ansvar för sin utveckling och sitt lärande genom hela livet. Det i sin tur kräver att skolans undervisning kan förena både formellt och informellt lärande samt väcka och bevara lusten att lära. För att kunna hantera och förstå dagens verklighet och mediaflöde krävs större förmåga till kritiskt tänkande, samarbete och problemlösning än kanske någonsin tidigare.

Delaktighet angående vad?

Nödvändigheten att precisera frågeställningen när det gäller digital delaktighet leder till en rad följdfrågor av allmänt samhällsfilosofisk karaktär, vilka i förlängningen har stor praktisk betydelse. Den som enbart vill främja fysisk tillgång till Internet behöver knappast befatta sig med detta, men var och en som aktivt vill främja aktiviteter under punkt 2 och 3 ovan behöver reflektera över frågor om syfte och innehåll.

Vilken typ av Internetaktivitet vill man gynna och varför? Här har olika etablerade intressenter   olika uppfattningar och det kan hända att en del av dessa inte överensstämmer med vad den enskilde vill eller önskar sig, när man väl har fått tillgång till nätet. En övergripande meta-fråga i sammanhanget blir därför om det ens är önskvärt, att olika aktörer har en gemensam syn på saken. Och – om det i något avseende anses vara önskvärt – vilket skulle i så fall det gemensamma syftet kunna vara?

Låt oss säga att ett sådant syfte blir att främja delaktighet i allmänna samhällsangelägenheter, dvs delaktighet i samhällsdebatten och möjlighet att sätta sig in i olika frågor. Detta ligger på ett eller annat sätt i allas intresse. Uppgiften blir här verkligt omfattande och mångfasetterad. Olika politiska och andra ”idéaktörer” kommer att ha mycket olika uppfattningar. En gemensam nämnare skulle dock kunna urskiljas, nämligen främjandet av medvetenhet om vikten av att engagera sig i vår tids gemensamma samhällsfrågor, av vilka många på ett djupgående sätt påverkas och formas av själva Internet-möjligheterna.

Per Johansson är medlem av tankesmedjan Infontology; medförfattare till boken Digitalis filosofi, utgiven av .SE.

Stefan Pålsson arbetar med analys och journalistik kring förutsättningarna för livslångt lärande; medlem av tankesmedjan OmBildning.

För närvarande arbetar de tillsammans i det av Internetfonden finansierade projektet Ömsesidig förståelse? Sociala medier, språklig kompetens och teknikförståelse.