Stockholm Waterfront 19-20 november 2018

Köp nu – 1250 kr/dag

Folkbildning 2.0 – att mobilisera och sprida kunskap från där den finns till där den inte finns

Du kan inte med full framgång lösa ett problem via de institutioner och tankesätt som var en del av att skapa dem. Jag säger inte att det är omöjligt. Men det är svårt.

Denna travesti av Albert Einsteins overifierade utsaga var kärnan i det budskap som spontant kom ur mig när jag förmedlade till plenum ”vad jag fått med mig i form av nya insikter av denna dag” i slutet av måndagens konferens Upprop för Digital Delaktighet (se arkiverad stream, 2:06:00 c:a), som bildade en energirik ansats till min följande insats under Internetdagarna.

Det jag främst tog med mig från tre dagar i Stockholm, omfamnad av dessa två evenemang, var en djupinsikt att det är passionerade människor villiga att ta till sig nya perspektiv och omsätta dessa i nyskapande handling som har förmåga att samskapa genuin och varaktig förändring.

Att skapa digital delaktighet via en folkbildningens trestegsraket – lära av, tänka nytt, handla stort

Vi har sociala nätverk med kanske 25 till 35 personer av ”varjedagsrelationer”. De mesta av vår kunskap, förmedlade via vardagberättelser och -handlingar, sprids inom och via dessa nätverk. Det är i dessa vi har utrymme att också föra över insikter som har sin rot i ”tyst kunskap”. Det som inte går att verbalisera – färdigheter, förmågor. Det vet varje förälder som stöttat sitt barn i att lära sig cykla. Och om du förmedlar till ditt nätverk, så når vi bortom en miljon människor om vi pratar om dina vänners vänners vänners vänner.

Vi lär av rapporten ”Svenskarna och Internet 2010”, som presenterades på Internetdagarna, att 1,5 miljoner svenskar inte använder Internet 2010 – av dessa är 1,2 miljoner 55 år och över, varav 570 000 75+. Samtidigt använder två tredjedelar av Sveriges befolkning Internet dagligen. 1,5 miljoner statusuppdaterar varje dag via ex vis Facebook och Twitter. Lika många mitt i ”strömmen”, som de som är utanför på torraste ökenland, oftast med stor rädsla att ens doppa tån. Det är bara att konstatera att det är en klyfta att överbrygga som är stor och utmanande – och här behövs det många inspirerande trygga simlärare!

Jag har under några månader haft som en del av mitt arbete att ge ett blogg/webbverktyg i händerna på långtidsarbetslösa som ett sätt att publicera och kommunicera de samhällsnyttiga projekt som de driver på Jobbfabriken – en aktör inom Fas 3, Jobb- och Utvecklingsgarantin. I det arbetet har vi väl vid det här laget gjort slut på två kartonger av .SE:s Internetguider i ämnet (vi använder dem som läromedel i genomgångarna).
Mina erfarenheter av att lära ut självpubliceringens verktyg nummer ett på nätet i mitt tycke – WordPress – förstärker tre insikter:

1. Kan man använda webmail och ordbehandlingsprogram kan man börja använda WordPress.

2. Kan man ta till sig denna kunskap och färdighet, kan man föra den vidare.

3. Kan man föra denna förståelse vidare, bör fler få stöd i att föra den vidare.

Jag drar mig till minnes Twestival Norrköping, i mars i år – den glokala välgörenhetsfestivalen med ”tweetups with a cause”. Tema var just ”utbildning för alla”. Vår mindmap blev rätt liten, fokuserad och kärnfull. Ett slagkraftigt budskap. Det råkade nämligen sammanfalla med en WordPressträff med WPGirls uppe i Stockholm, och vi hade den streamad online på vår Twestival i Norrköping, med bl a WordPressgrundaren Matt Mullenweg i en wirecast. Anders Sporring och jag ”såg” budskapet – att detta råkade sammanfalla just nu, denna kväll, med temat för vår Twestival. Vi konstaterade – ”utbilda utbildarna som utbildar utbildarna – i WordPress”. Resten följer från där.

Att starta ett svenskt RaceOnline2012 – och finna allmänna stödjande resurser

Med dessa insikter så gladdes jag åt det mest konkreta i nyhetsväg som jag fick mig till livs från konferensdagen om digital delaktighet – det brittiska initiativet RaceOnline2012, som presenterades på #digidel. Att på lokal gräsrotsnivå ”committa” till att ”get XX numbers online”. Strålande! Detta var också någonting som vår nytillträdde IT-minister Anna-Karin Hatt lyfte fram i sitt tal på Internetdagarna där en Digital Agenda lades ut för kommande mandatperioden – ”/…/ jag längtar efter att kunna titta närmare på det brittiska partnerskapet ”Race Online 2012″ där olika aktörer – från enskilda till företag – är med och bidrar till att öka det digitala innanförskapet.” (läs / se talet i sin helhet). Ja, och jag längtar till att se ett sådant initiativ sjösättas i Sverige – den formen av ”central samordning” som nog skulle fungera för en annars föreslagen helt distribuerad process med ”flocken” som ”fixar det”. ”Crowdsourcing”.

Till det sistnämnda ser jag någonting komma – i namn av ”Folkbildning 2.0”. Den allmänna Wikipedia, som folkets uppslagsbok, härbärgerar rik samlad kunskap. Vad den saknar är en kompanjon, en ”lärarwiki” – med Creative Commons-licensierade resurser fria att använda till stöd för de som vill förmedla kunskaper och använda Wikipedia som läromedel. Varför inte experimentera med en sådan resurs på just detta område, här i Sverige till att börja med, med vår relativa höga IT-mognad? Vi är ju, trots ovanstående kvarstående klyfta, mest uppkopplade i världen – det skall vi inte glömma bort.

Att utbilda i ett område som i sig för med sig många trösklar att överbringa kräver en djuplodande dialog och frikostigt delande av en sak – vid sidan av det som skall förmedlas i innehåll (”vad”) – nämligen metod- och formfrågor (”vem” och ”hur”). Det lärarna brukar kalla ”didaktik” – pedagogisk metod. I genomgångarna av WordPress för långtidsarbetslösa, just dominerat av 55-plussare, har jag exempelvis en erfarenhet som gett en central insikt. Det är att djupanpassa genomgången utifrån målgruppen, och finna jordbundna exempel att använda för att förklara moment – det gäller att hitta sammanhang som mottagaren känner igen sig i. Verktyget i sig är universellt, men denna kunskap behöver alltid ”lokaliseras”. I detta sammanhang har vi något som i det närmaste skulle betraktas som ”vackert” här i Sverige. Vår stolta folkbildningstradition. Studiecirklar och folkhögskolor. Det är en exportvara! Samtidigt är det en traditionstyngd sektor även den, som behöver moderniseras och reformeras. Den uppgraderingen kan ske via ett kunskapsområde som går i bräschen för denna föregångarroll. Att förmedla (social) webbkunskap och färdighet!

”If you get it, share it.”

Jag ser framför mig en vibrerande engagerad community av partners som anslutit sig till vårt svenska ”Race Online”, där IT-ministerns ord nu förpliktigar till handling, och skall bidra med sitt strå till stacken. Här kommer det byggas upp ett fält som lika mycket handlar att ge som att ta. ”– Hur gör du? Hur gör jag? Hur gör vi? Hur gör ni?”. Om det sker en vandring bortom trötta ”datakörkort 1.0” och ges ”social webb-förståelse 2.0”, kan vi hjälpas åt att framförallt ge vår äldre generation något som i slutändan har kapaciteten att leda till andra saker än att bara upptäcka Google som bibliotek. Nämligen att bryta social isolering och utanförskap. Att ha access är första steget (här gav Interenetdagarna oss till livs vägar framåt både via Jonas Birgerssons redovisning av fiberprojekt på kommunal nivå och teleoperatörernas besked om utrullningen av 4G – trådlöst generellt är väl glesbygdens hopp i sammanhanget?), och att förstå nätet rent tekniskt är det andra steget. Det sista steget – att förmedla styrkan och potentialen i den ”sociala webben” och dess samhällsomvälvande effekter – är något som kräver sina milda evangelister i varje slott och koja.

Den som nämde’t klämde’t som det heter. Jag vill vara med att bygga upp en kombination av Community och Wiki (med favoritverktyg för Wikidelen MediaWiki, och Forum/Community via BuddyPress) i härligt samspel med och till stöd för alla lokalt engagerade ciceroner för att uppnå absolut Digital Delaktighet i praktiken.

Vill du?