Stockholm Waterfront 25-26 november 2019

Internet för alla – del 1

Alla i Sverige har väl tillgång till Internet, eller hur? Det finns ju Internetcaféer nästan överallt, de flesta är uppkopplade på jobbet eller hemma och har man bara en telefon så når man Internet. Så vad är problemet? Vem når inte Internet?

Om man bor i en tätort, har jobb och någorlunda ordnad ekonomi så är det lätt att tro att alla håller på med Internet, i alla fall de som vill göra det. Man blir inte heller förvånad över att nästan all samhällsservice går att få över nätet. Att det ofta är billigare att göra saker över nätet är ju på sätt och vis självklart. Att myndigheter och företag tycker att Internet är en bra kanal för sina produkter och tjänster förvånar inte heller – aldrig tidigare har det varit så lätt att nå så många till ett så lågt pris.

Hur samhället förändras vet vi inte

Att samhället förändrats med Internet är ett rätt banalt konstaterande. Hur samhället förändras är dock inte lika självklart. För några år sedan var det ingen som tvekade över att det alltid måste finnas olika kanaler att nå t.ex. kommunen, den statliga myndigheten eller ett företag. Idag är det inte lika självklart – vi får betala för att använda ”riktiga” räkningar, det är inte alls säkert att det finns ett ställe i närheten att betala räkningen på, eller att köpa en rabatterad biljett. Små, små steg mot ökad kostnadseffektivisering drivs av att så många är på nätet idag.

Ibland får tekniken radikala effekter på samhället – säkert är Internet en sådan teknik. Även om vi lever mitt i förändringen och anpassar oss lite varje dag så är det inte säker att vi ser vad som sker i det stora. I efterhand, om tjugo-trettio år kanske vi kan se bakåt och säga ”å sjutton, var de´ det som hände?” och förhoppningsvis tycka att det var bra, det som hände när vi var där.

2 miljoner svenskar använder inte Internet

World Internet Institute gör regelbundna mätningar av Svenskarnas Internetvanor. WII kommer fram till att runt två miljoner invånare i Sverige inte använder Internet alls eller i alla falla i mycket begränsad omfattning. Vilka är de då? Äldre, arbetslösa, lågutbildade och vissa av dem som inte bott i Sverige så länge och andra. Man kan säga att många dem som inte använder Internet oftare är socialt och ekonomiskt utsatta eller marginaliserade än andra. Det kan också vara intressant att tänka på att de som tillfrågas i olika undersökningar är de som har telefon eller i alla fall en adress. De som saknar telefon eller en adress kommer inte med.

.SE har i uppdrag att verka för en ökad användning av Internet. När så många inte använder Internet försöker stiftelsen hitta vägar att bidra till att fler kan dra nytta av Internet. Det är viktigt för .SE att hitta bra sätt att ganska handfast åstadkomma en ökad användning. .SE kan inom vissa begränsade ramar finansiera utvecklingsprojekt som många kan lära sig av – t.ex. att en kommun arbetar med att få äldre att dra nytta av nätet, att en folkhögskola ordnar kurser för nya svenskar och att bostadslösa får både kunskap och tillgång till Internet. Andra kommuner eller ideella organisationer kan dra lärdom av SE:s projekt och förhoppningsvis bidra till en bättre välfärd för många genom en ökad Internetanvändning.

Hur klarar sig småföretagare som inte finns på nätet?

För de flesta har det nog blivit naturligt att söka på nätet som första alternativ när man är på jakt efter något. I dessa ROT avdragens tider kan det t.ex. handla om hantverkare och andra tjänster som gäller hemmen. Förbluffande ofta, tänker jag som använder Internet som första källa, finns inte hantverkarna på nätet. Hur kan de klara sig, undrar jag. Men de kanske redan har så himla mycket att göra att de inte behöver bekymra sig. Likadant med restauranger – en del finns bara på kollektiva webbplatser. Och andra småföretagare, matvaruhandlare och så vidare. När de inte finns med på Internet handlar det säkert om kunskap men också om attityd och resurser – om man ska börja använda nätet som en aktiv del i företagets marknadsföring så är det nog en hel del som behöver ändras i det löpande arbetet.

Nu går det en våg av uppsägningar över industrisverige. Det är säkert så att många av dem som sägs upp som skulle ha glädje av att kunna vara aktiva på Internet. Information är ju en viktig del av marknaders sätt att fungera; så är det säkert också för arbetsmarknaden. Kunde man både presentera sig själv, sina kunskaper och ambitioner och söka aktivt på nätet skulle kanske tiden till ett nytt jobb kortas av. Arbetsförmedlingen har också satsat mycket på ökad kunskap på det området.

Alla kan inte använda Internet

En näraliggande fråga som kan vara intressant för Internet för alla är om förmågan att använda Internet har betydelse när man söker jobb. Arbetsgivarna kan ju utgå ifrån att folk kan använda en telefon; kan de också utgå ifrån att man kan använda Internet? Hur ser sambanden ut? Vissa arbetsgivare presenterar bara sina jobberbjudanden på nätet – ett uttryck kanske för att de inte är intresserade av dem som inte kan använda nätet. Kanske finns det ett samband mellan bristande kunskaper om Internet och svårigheter på arbetsmarknaden?

Internet och kunskap om Internet är förvisso inte något entydigt. Internet utvecklas hela tiden, med nya möjligheter och nya användningsområden kommer. Även om alla kan hitta sin nytta sker något nytt i samhället. Nya förmågor och kompetenser etableras, nya mönster för kommunikation och handel blir till, men kanske också nya, ofta osynliga, barriärer och hinder för dem som inte är med. Idag är Internet för alla ett praktiskt och konkret projekt. Det kommer det säkert alltid att vara men vad som är pratiskt och konkret kommer nog att förändras.

Att många har tillgång till nätet ska inte försämra villkoren för några – helst skulle man ju vilja se att IT kunde användas för att reducera skillnader i stället för att öka dem.