Stockholm Waterfront 25-26 november 2019

Internet och politikens drivkrafter – del 1

Vad har egentligen en politiker för drivkrafter att driva IT-politik? Frågan är troligtvis felaktigt ställd. En politiker ser sällan en IT-politik som ett mål i sig, utan frågar sig snarare hur tekniken kan användas för just hennes politikområde. Att tala om IT-politik har idag en lätt doft av 1990-talets bredband-åt-alla-dagarna. Då gick IT-politiken ut på att alla skulle få bredband och att alla ’skulle med’.

Men hur är det idag? Visst, en elektronisk infrastruktur och hyggligt kunniga användare är en förutsättning för informationssamhället. Idag har Sverige en bredbandspenetration på minst 80 procent, och ungefär lika stor andel av befolkningen använder nätet. Annorlunda uttryckt är Rosengrens -eller vems vision det nu var- från snart 10 år tillbaka uppnådd. Så vart ska vi nu?

En klok person jag känner lärde mig uttrycket ”Den som är utrustad med en skiftnyckel kommer automatiskt att leta efter muttrar”. Likaså kommer den som arbetar med Internet automatiskt att tala om IT-politiken(i den mån de talar om politik över huvud taget, förståss). Vi som exempelvis läser Computer Sweden kan ofta höra hur folk ropar efter en sammanhållen IT-politik, och hur folk ropar efter visioner för informationssamhället. Men är det verkligen vad vi – eller användarna där ute – vill ha?

Förnyat intresse för IT-politik, eller?

Som jag nämnt tidigare i detta forum har det starka stödet i EU-parlamentsvalet för Piratpartiet onekligen en betydelse för de etablerade partiernas IT-politik. Partier behöver ofrånkomligen formulera en tydligare politisk plattform runt IT-relaterade frågor inför valet 2010. Men, tänker nog många partistrateger, hur formulera en politik för ett område som är lika horisontell och lika svårfångbar som… som… miljö, eller… jämställdhet? Det inbegriper ju allting!

Exemplet miljöpolitiken

– Ja, just det! Det precis detta som är poängen! Det är svårt, nästan omöjligt att driva en sammanhållen politik för ett område som inbegriper allt! Under 1990-talet levde miljöpolitiken under detta gissel. Efter det att miljöpartiet kom in i Riksdagen tvingades partierna att formulera en miljöpolitik. Man ville göra allting samtidigt- för att förbättra miljön. Man ropade efter en sammanhållen politik för miljön, och hux flux fattade Riksdagen beslut om femton nationella miljömål som skulle genomsyra allting.

Givetvis insåg man efter ett tag att man inte kan åtgärd allting samtidigt. Under de första åren på 00-talet kom den miljöpolitiken att överge Perssons och Stefan Edmans ’gröna folkhem’ och i stället fokusera på mer konkreta mål. Bortsett från retoriken kom man i realiteten att avgränsas och fokuseras sig på två delmål. Dessa delmål var åtgärder för att motverka klimateffekten och åtgärder för ’Hav i balans’, dvs. Rädda Östersjön från övergödning. Klimatet och Östersjön har sedan dess varit konkreta mål för miljöpolitiken, och kommer troligtvis vara det några år till, oavsett den traditionella höger-vänster skalan.

Överförda lärdomar från miljöpolitiken

Exemplet från miljöpolitiken är användbart då vi talar om en IT-politik. Till att börja med lär vi att den ökade kunskap och det ökade fokus på miljöfrågorna kom att ändra användning av begreppet miljöpolitik till klimatpolitik, eller transportpolitik. Det var med andra ord mer konkreta politiska mål, närmare konkreta åtgärder. Det är i sig ett symptom på mindre snack och mer verkstad.

När vi ska överföra lärdomarna från miljöpolitiken till IT-relaterade frågor möter vi direkt en tydlig skillnad. Miljöpolitiken konkretiseras av Naturvårdsverket, en myndighet med 500 anställda. Finns det någon som gör motsvarande arbete i IT-politiken? Stadskontoret, PTS, Nutek, Verva, ITPS och Vinnova har hittills haft ungefär samma uppdrag som Naturvårdsverket har inom Miljöpolitiken, men aldrig med så sammansatta mål som de senare. Hur skulle sex skilda myndigheter kunna driva en sammansatt politik? Tja, vänd på frågan, ska offentliga myndigheter driva IT-politik över huvud taget? Varför? Tekniken ägs och drivs i stor utsträckning av privata aktörer. För att driva frågan om en IT-politik framåt behöver vi borra närmare i vad som ska vara de offentligas uppgift i IT-politiken, och varför.