Stockholm Waterfront 25-26 november 2019

IT-politik och handlingsplan för e-förvaltning

Det händer mycket nu. Under det svenska ordförandeskapet i EU i höst arrangeras två intressanta konferenser. Näringsdepartementet håller den 9-10 november en konferens i Visby om framtida IT-politik för Europa, och bara någon vecka senare håller Finansdepartementet ett ministermöte med tillhörande konferens om e-förvaltning 18-20 november i Malmö.

Till grund för den framtida IT-politiken ligger den rapport som presenterades häromveckan. Rapporten ska enligt Åsa Torstensson ligga till grund för EU:s framtida IT-politik.

Till grund för e-förvaltningskonferensen ligger två dokument: Dels handlingsplanen för e‑förvaltning från januari 2008[5] och dels kommittédirektivet till Delegationen för e‑förvaltning.

Tyvärr tycks regeringen fortfarande betrakta IT-politiken och handlingsplanen för e-förvaltning som isolerade händelser. Poängen är att det är två politikområden som är ömsesidigt beroende av varandra.

Internet har effekter långt bortanför tekniken

Informationssamhället inbegriper snart sagt alla sektorer i samhället. Det handlar inte bara om grundläggande förutsättningar, som ett stabilt och säkert Internet, utan lika mycket om de effekter teknikutvecklingen har på samhället. Med dagens konsultterminologi skulle man kunna säga att Internet bidrar till en disruptiv samhällsutveckling, det vill säga att det innebär en strukturomvandling som har effekter långt bortanför tekniken.

Den offentliga förvaltningen är sedan många år tillbaka utrustad med nödvändig teknik för informationssamhället. Men – bidrar tekniken verkligen till att i grunden utmana hur förvaltningen organiseras? Ett par offentliga utredningar har nuddat vid den tanken, men har kanske inte riktigt vågat se konsekvenserna av teknikutvecklingen.

Oavsett vad som skrivs i en handlingsplan finns det nämligen några riktigt hårda krav för att det offentligas omstrukturering och effektivisering med hjälp av elektronisk kommunikation faktiskt ska kunna genomföras.

Ta utgångspunkt i användarnas situation för offentliga e-tjänster

För att de offentliga elektroniska tjänsterna ska få ett reellt genomslag behöver de utformas med utgångspunkt i den IT-miljö medborgarna kan antas komma att använda. Detta kan tyckas vara en självklarhet, men det offentliga har tidigare misslyckats med detta. Våren 2006 hällde regeringen till exempel mer än 30 miljoner kronor på en teknik för e‑legitimation via bankernas BankID som fjättrade användarna vid en och samma bordsdator för att kunna utnyttja legitimationen.

Att man tar utgångspunkt i användaren betyder att den enskildes vilja och kunskap att använda tekniken som kommer att avgöra e-tjänstens framgång. Utan ett stabilt och säkert Internet vill hon inte använda tjänsten, utan kunskap kan hon inte. Det offentliga kan därför inte nöja sig med att tillhandahålla en rad webbtjänster och sedan klappa sig på magen och peka finger åt medborgare som inte använder dem. Det är att göra för lite.

IT-infrastrukturen ska vara stabil och säker för användaren

När e-handlingsplanen ska genomföras måste ambitionen höjas väsentligt. E‑förvaltningsutvecklingen förutsätter att andra mål inom IT-politiken uppnås. Till exempel måste IT-infrastrukturen, oavsett om den är offentlig eller privat fungera, vara stabil och säker för användaren.

  • Stabil och säker IT-infrastruktur är en förutsättning för att de elektroniska tjänster staten tillhandahåller alls ska fungera. Internetinfrastrukturen behöver fungera för alla. Det betyder konkret att myndigheterna behöver testa stabiliteten och säkerheten i sin egen IT-infrastruktur. Användaren behöver både kunna och vilja använda tekniken.
  • Likaså behöver det offentliga bidra till att användarna ges tillräckliga kunskaper för att använda tekniken.
  • En kanske inte lika absolut förutsättning, men väl ett viktigt villkor för en framgångsrik e‑handlingsplan, är att användarnas integritet kan garanteras. Det offentliga behöver kunna tillhandahålla säker elektronisk kommunikation som garanterar både myndighetens och användarnas integritet.

Samtidigt är e-handlingsplanen i sig ett av statens viktigaste instrument för att nå framgångar också på andra politikområden. Staten kan genom e-handlingsplanen styra en marknadsmässig utveckling av infrastrukturen, driva på utbildningen av användare och i praktiken bedriva både innovations- och näringspolitik.

E-handlingsplanen är en politik- och sektorövergripande möjlighet att effektivisera och förbättra. Men för att den ska lyckas behöver blickarna lyftas ovanför de egna myndigheternas väggar.

Missa inte! ”Future EU ICT policy – eUnion 2015” 4 nov, klockan 13.40 på Internetdagarna 2009, Anmäl dig här Gå till programmet.