.FILE
Köp nu

23-24 november 2020

Köp nu

Endast 500 kr/dag (exkl. moms)

Jag vill underlätta vardagen för äldre och demenssjuka

När man arbetar med en viss fråga blir man till slut blind för att inte alla känner till sakfrågorna eller viktiga förhållanden. Jag sysslar på KTH med teknik som ska försöka hjälpa äldre att bo kvar hemma och klara sig själva så mycket som möjligt. Den teknik vi är intresserad av handlar om sådant som kan underlätta vardagen för de äldre och i synnerhet för dem med demens. Kostnaden för demenssjuka i Sverige är enligt Socialstyrelsen 50 miljarder per år. Den gruppen behöver påminnelsestöd och varningssystem. Till exempel system som påminner om medicin som ska tas, möten som är inbokade, men också att komma ihåg att stänga av spisen, stänga kylskåpsdörren eller låsa ytterdörren. Det betyder att i en bostad finns det ett enormt behov av att kunna koppla in sensorer och styrutrustning på en mängd olika ställen; vid alla fönster, vid ytterdörren, vid vissa (eller helst alla) eluttag, till spisen, kylskåpet, vattenkranen och så vidare.

Nästa steg är utan tvekan att arbeta med IPv6 så att vi kan adressera alla prylar direkt i generella nätverk

Med de system som vi tittar på idag bygger nästan alla sin egen infrastruktur och det är helt ogörligt om man tänker sig att vi ska få till en marknad för alla de prylar som vi behöver använda och implementera i bostäderna. I det första steget mot en gemensam infrastruktur ser jag de styr- och reglersystem som idag används för fastigheter (tex LON och andra) men nästa steg är utan tvekan att arbeta med IPv6 så att vi kan adressera alla prylar direkt i en generellt nätverk. Vi diskuterar just nu med Acreo och Ericsson om att inreda en av våra lablägenheter med IPv6 och att be ett antal av de producenter av teknikstöd för äldre att se sig som enbart tjänsteleverantörer istället för infrastrukturbyggare med inbyggda tjänster. Vi måste få till en öppen infrastruktur och ett generellt sätt att installera flera parallella tjänster hos våra äldre. Idag hamnar vi ett läge där varje tjänst levereras med sin egen dator och hemmet blir en datacentral där ingen vet vem som är ansvarig för helheten. Det är en enorm uppgift vi har framför oss och vi måste samarbeta mellan teknik och vård för att lyckas och vi måste kunna ta steget till IPv6, snart.

Det här är också en känslig sak som lätt väcker farhågan att vi vill ersätta mänsklig kontakt med en mekanisk robot eller en dator som enda kontakten med omvärlden. Och det är klart när man hör att vi sysslar med sådant som ”träffa din läkare via en bildtelefon”, ”ta själv fram dina blodvärden”, ”vård är egenvård” osv, då kan det låta som en iscensättning av Orwells ruggiga”1984”. Och en del teknik blir rena plågan och fungerar inte som det ska för att man inte brytt sig om användarens behov.

Snart är 20% av befolkningen över 65 år och vi måste hitta smarta lösningar för att kunna hantera detta

Men vad det egentligen handlar om är att vi står inför en framtid där vi snart är väldigt många äldre; där över 20 % av befolkningen kommer att vara över 65 år. Inte bara i vårt land utan i hela den industrialiserade världen. Det är väldigt mycket. Men det förekommer ingen vidare debatt om hur vi ska klara av den situation som då kommer att uppstå. Människor verkar inte veta vad vi har framför oss! Ska vi behålla nuvarande samhällsstandard måste kanske skatten höjas till oacceptabla nivåer, alltså kan vi inte behålla nuvarande standard utan att hitta andra smarta lösningar.

population

Om man dessutom betänker att allt fler av oss kommer att få uppleva en 100-årsdag samtidigt som de unga inte vill arbeta med omsorgsyrken då kan det – om man tänker efter, kännas en smula besvärligt. Unga börjar dessutom inte att arbeta lika tidigt som förr, utan först vill man resa ut i världen och se sig omkring och uppleva att man lever. Det betyder sammantaget med en åldrande befolkning att den grupp som arbetar och som tjänar ihop de pengar vi behöver för att hålla igång samhället är en krympande del av befolkningen.

Om vi spar in på det mekaniska arbetet skulle tiden kunna användas till att sitta och prata en stund

Jag vill att våra tekniska lösningar, eller de lösningar vi provar och utvärderar ska hjälpa människor att få leva ett bra liv, och att de istället ska skapa fler kontakter med människor. Hur då? Jo, om vi kan ersätta ett mekaniskt arbete som görs av någon i hemtjänsten åt en äldre, som att handla till exempel, och där den gamla inte följer med, då skulle den tid vi spar in på det mekaniska arbetet istället kunna användas till att sitta och prata en stund.

Vad är det som håller på att hända? Jo att vi fler som vårdas och omvårdas i våra egna hem istället för på sjukhus eller sjukhem. Bostäder för äldre behövs för dem som inte kan bo kvar hemma och som måste ha vård dygnet runt. Människor med demens såsom Alzheimer kan till slut inte klara sig själva och har de anhöriga, så slits de till slut ut om de inte får hjälp och avlastning. Ett svårt men till slut nödvändigt steg att ta, är att bestämma att den man kanske levt tillsammans med under ett långt liv inte längre kan bo kvar i den gemensamma bostaden. Det är ett fruktansvärt jobbigt beslut att ta. Men man har att välja mellan att två istället för en behöver få vård av oss andra, det vill säga samhället. När beslutet väl är fattat och den anhörige har flyttat till ett äldreboende så följer en tid av svåra kval och ofta dåligt samvete för den som fick lov att ta beslutet.

”Jag har inte alls Alzheimer” brukade min kamrat skämtsamt leka med orden tills det även för hans del var nödvändigt att flytta hemifrån

Den som måste flytta blir förtvivlad och känner sig tvångsförflyttad och har många gånger inte alls en känsla av att vara så sjuk som det faktiskt är fråga om.”Jag har inte alls Alzheimer” brukade min kamrat skämtsamt leka med orden tills det även för hans del var nödvändigt att flytta hemifrån. Om det då går att förlänga möjligheten att bo kvar hemma för en person med demens några år med hjälp av teknik så är det bonustid för den familjen. Det är en lycka att få kraft att vara självständig, det är en oerhörd lättnad att inte behöva oroa sig för sin älskade den tid då man själv inte kan vara närvarande, och det är en möjlighet till fortsatt socialt liv för den som är frisk. Då känns inte tekniken som ett hot mot mänskliga relationer, tvärtom så stöds de och uppmuntras. Det är många människor med demens som bor hemma och som behöver hjälp. Till och med personer med svår demens bor kvar hemma (in situ) i många fall. Nästan 65.000 personer med demens bor i ett äldreboende.

type of home

Många tror fortfarande att det är roligt och trevligt med möjligheter att skaffa nya kamrater när man flyttar till ett äldreboende, men om man tittar på hur statistiken ser ut så kan man se att platserna på äldreboenden blir färre och färre, och att de som finns nästan helt tas i anspråk av personer med demens.

year - nursing homes

Källa: Socialstyrelsen

Det är alltså inte lätt att hitta någon att umgås med om man kommer till ett äldreboende för där är så många riktigt dåliga och med personer med demens är det inte lätt att sitta och prata eller att göra roliga saker. På natten riskerar man att bli väckt av någon som oroligt vandrar omkring och kanske kommer in i ens eget rum (eller bostad som det ju är) för att man inte särskilt ofta låser sin dörr. Eller att någon skriker sig genom natten och håller en själv vaken. Hittar man en kompis är risken stor att det blir en kort bekantskap för i genomsnitt bor de som flyttar till ett äldreboende bara där i ett par år. Sen bärs man ut.

Inom ett antal år kommer vi att ha ett underskott på kanske upp till 100.000 personer inom äldreomsorgen. För unga människor vill inte arbeta med omvårdnad.

omvardsutb

SCB, Trender och prognoser 2008

40 % av personerna i diagrammet ovan arbetar idag inom äldreomsorgen, i framtiden eller i slutet av prognosen kommer det att vara betydligt större andel i den gruppen.

risk for brist

SCB, Trender och prognoser 2008

Det gäller både dem som jobbar inom på äldreboendena och de som arbetar i hemtjänsten. Det är delvis en fråga om kommunernas ekonomi, men mest handlar det om att omvårdnad eller hemtjänst inte är ett särskilt attraktivt yrke för unga människor. Och det är klart, man måste verkligen tycka om att arbeta med människor om man ska söka sig till hemtjänsten. För det är ett serviceyrke, där man ger service till dem som inte själva kan klara av alla uppgifter under en dag. Men det är också ett yrke som ger mycket tillbaka när det fungerar mellan dem som arbetar och dem som får hjälp. Hur ska vi klara av den bristen på personal? Vad lockar de yngre? Ja, tittar vi på SCB:s trender och prognoser så är det tydligen lockande att utbilda sig inom konstnärliga yrken. Men där är det ont om jobb.

konstnarliga utb

Visst, det kan jag verkligen förstå och de talangfullas framgång glädjer oss alla. Men hur ska vi hålla igång vårt samhälle om vi inte lyckas locka unga personer till så pass viktiga yrken som omvårdnad?

Teknik är det som många hoppas på, och till viss del kan det underlätta, men vi måste kanske också hitta andra sätt också.