Stockholm Waterfront 20-21 november 2017

Köp biljett - 1250 kr/dag

Läraren blir viktigare med IT i klassrummet

Läroböcker är nästan alltid otroligt tråkiga. De är omöjliga att läsa för nöjes skull. Ändå är det så här som de flesta människor, under minst nio eller oftast tolv skolår, får för sig att ”kunskap”, eller till och med ”lärdom” och ”bildning”, ser ut. Samma sak fortsätter i många universitetsämnen. Att en del människor ändå kommer att värdesätta och skaffa sig kunskap är något som sker trots läroböckerna.

Men inte nog med det. Läroböcker är dyra, de är osammanhängande och oinspirerande, de väcker ingen entusiasm för ämnet, de är opraktiska och inaktuella. När Seth Godin skrev just det här på sin blogg nyligen fick han mera respons än han fått på något annat ämne. De flesta var ”aggressivt instämmande”. Godins förslag på alternativ är intressant och tidsenligt, eller åtminstone internetanpassat. Det går ut på att läraren för en kurs, som ju per definition bör veta vad hon talar om, producerar sina egna läromedel allt efter som och tillhandahåller dem gratis för studenterna (sammanhanget är för Godin först och främst universitetsundervisning). Den ideale läraren vet ju själv av erfarenhet bäst vad som fungerar pedagogiskt och vad som är aktuell kunskap inom ämnet.

Tråkiga läroböcker kräver att man har mycket inspirerande lärare

Det här sätter fokus på lärarrollens betydelse för god undervisning. Vad gäller tråkiga läroböcker så kräver ju dessa en inspirerande och kunnig lärare som kompensation. Men utan dessa läroböcker skulle läraren i princip kunna bli ännu bättre och Godins tanke behöver utvidgas. Det handlar inte bara om mer eller mindre dyra eller läsvärda texter. Läraren skulle kunna slippa identifiera läroplanen med läroböckerna.

Digitala dokument, annan digital teknik och internet gör det möjligt för läraren att tillsammans med elever eller studenter utforska ett område på ett dynamiskt sätt. Läraren är som regel den mera kunnige och erfarne, men inte när det gäller allt. Vad dessa nya förhållanden skulle kunna stimulera är upptäckandets glädje, en erfarenhet som läraren delar med sina elever.

För vad är det lärare och studenter måste ha gemensamt, vad är deras gemensamma ansvar? Det är intresse för ämnet, vilket inte infinner sig automatiskt. I synnerhet inte med ”hjälp” av läroböcker. (Däremot finns ofta mycket att vinna genom att använda andra böcker, fjärran från läroboksstämpeln.)

Elever vill ha livliga diskussioner inte sitta på föreläsningar

Det här handlar inte bara om en sorts pedagogisk förnyelse av ett system som i sig är ohotat, något som nyligen har framhållits av affärsstrategen Don Tapscott, känd som medförfattare till boken Wikinomics. I en artikel på Edge.org framhåller han, att studenternas inställning till kunskap och hur man tillägnar sig den idag är sådan, att traditionella undervisningsmetoder förfelar sitt syfte. ”De vill ha livlig diskussion, inte en föreläsning.” Han tillfogar andra orosmoln för det konventionella systemet: överspecialisering, kluvenhet mellan forskning och undervisning, varvid forskning alltid kommer i första hand, ”massproduktion” av examina som det inte finns något behov av på arbetsmarknaden. Men den viktigaste förändringen är denna:

Young Americans under 30 are the first to have grown up digital. Growing up at a time when cell phones, the Internet, texting and Facebook are as normal as the refrigerator. This interactive media immersion at a formative stage of life has affected their brain development and consequently the way they think and learn.

Vilka pedagogiska förändringar är det då som behövs, enligt Tapscott? I princip det som vi redan har antytt ovan:

The professors who remain relevant will have to abandon the traditional lecture, and start listening and conversing with the students – shifting from a broadcast style and adopting an interactive one. Second, they should encourage students to discover for themselves, and learn a process of discovery and critical thinking instead of just memorizing the professor’s store of information. Third, they need to encourage students to collaborate among themselves and with others outside the university. Finally, they need to tailor the style of education to their students’ individual learning styles. [vår kursiv]

Den kursiverade meningen sätter fingret på det kanske allra viktigaste, det som kommer före alla frågor om mediet eller tekniken, nämligen själva tanke- och upptäcktsförmågan.

Vi håller med om det mesta som Tapscott och Godin skriver. Samtidigt finns det en hel del fallgropar i de här resonemangen.

Det kan vara en miss att tro att man klarar av att lära sig allt på egen hand

En vanlig missuppfattning är att elever och studenter kan lära sig på egen hand genom att upptäcka relevanta samband. Wikipedia och andra kunskapskällor blir en form av ersättning av både lärare och lärobok. Men forskning av bland andra Richard Meyer visar att det är lärarlett upptäckande som är nyckeln till framgång.

Däremot är många överens om att det är just upptäckandet som är viktigt, och faktiskt har man visat att den lärare som uppmuntrar upptäckande genom att själv ha en konstruktivistisk grundsyn (snarare än att förespråka traditionell katederundervisning) också gärna släpper in IT i klassrummet.

Vad som i den nu aktuella — i sig viktiga och fullt begripliga — satsningen på ökad IKT-användning i skolorna tyvärr ofta förbises, är att det här med att upptäcka själv och att lära sig att tänka kritiskt inte kan odlas i ett kunskapsmässigt vakuum. Lärarens roll kommer att bli ännu viktigare i ett samhälle där eleven ska hämta sitt lärande från ett okontrollerat informationsöverflöd snarare än från de välkontrollerade, men själskvävande, källor, som traditionella läroböcker är.

Lärarens roll blir också att hindra eleverna från att beta alltför mycket på de rika ängar av skenbart lättillgänglig kunskap som internet erbjuder. Att lära sig något nytt är och ska vara svårt, och därmed obehagligt, även om tillfredsställelsen efteråt är stor. Som Theodore Gray skriver i en fantastisk text om lärande:

No one can learn to think without having something to think about. If you try to teach someone how to think in the abstract, you are not going to get anywhere. If you try to make education ”easy”, by removing the content, you are cheating your students out of the most important thing you have to offer: the chance to do something hard. Only by mastering a difficult body of knowledge can a child develop into a confident, thinking adult. The point is, it doesn’t necessarily have to be the same difficult body of knowledge that the child’s parents learned.

Så lärarens roll blir både att erbjuda en intressant kunskapsmängd, anpassad efter elevens förutsättningar, och leda eleven (med milt epistemiskt våld) genom de blindskär som finns på vägen. IT, simuleringar, nätgemenskaper, strömmande föreläsningar på nätet och visualiseringar har förstås en given roll i det här, men dagens kunskap och lärande är mycket mer komplext än som visas i de flesta debattartiklar och -inlägg.

Den digitala omvälvningen förändrar hela samhället

Av denna anledning förespråkar vi också en generell integrering inte bara av själva tekniken, utan också av teknikens sammanhang i undervisningen på olika nivåer. Den digitala omvälvningen handlar inte bara om att vi gör samma saker på nya sätt. Den förvandlar själva samhället, själva kulturen, själva sättet att uppleva verkligheten. Kunskap om denna förvandling bör följaktligen också bli en del av innehållet i olika ämnen.

/Per Johansson och Simon Winter

Per Johansson och Simon Winter har just gett ut internetguiden Digitalis filosofi om människans möjligheter i ett digitalt samhälle. I vanliga fall skriver de på Infontology.