Stockholm Waterfront 25-26 november 2019

Mitt nät är hotat

Jag har någon gång fått frågan hur jag skulle beskriva Internet och orden fastnade på min tunga. Det är så mycket för mig. Att bara beskriva det som ett verktyg eller ett arbetsredskap skulle vara att missa den sociala biten, precis som att reducera nätet till Facebook, MySpace och Youtube vore att bortse från alla de som driver kampanjer, företag och politik genom och på nätet. Det är en förlängning av mig själv, en naturlig del av min umgängeskrets och mina tankar, och en informations- och underhållningskälla lika närvarande som böckerna i min bokhylla.

Det är mitt liv det beslutas om nu – inte en tjänst

Just därför blir jag orolig och arg när jag läser om ACTA, om planerna på nätcensur i Australien och Storbritannien, om Frankrikes Hadopi, om Chavez rop efter hårdare kontroll av nätet och formuleringar i både EU:s och FCC:s texter om nätneutralitet. Det är mitt liv som det beslutas om nu, inte en tjänst. Internet är enligt mig och många andra en grundläggande rättighet. När Hugo Chavez säger: ”The Internet cannot be something open where anything is said and done. Every country has to apply its own rules and norms.” så hotar han yttrandefriheten, en av våra mest grundläggande rättigheter.

Jag argumenterar inte för att nätet ska vara en del av samhället där man kan undvika lagen. En persons handlingar ska självklart få konsekvenser även här. Många av de förslag som nu är på väg att implementeras är dock mycket mer långtgående än så. Människors frihet begränsas, och beslut om vad som är korrekt och tillåtet tas över våra huvuden och utan att vi ens får möjlighet att påverka besluten i sann demokratisk anda. I vissa fall försöker man lämna över övervakningen och kontrollen till privata intressen, som i själva verket inte vill agera rättsvårdande utan istället endast leverera Internet.

För varje nytt frihetsinskränkande förslag som presenteras finns det mängder med organisationer och kampanjer som försöker göra något åt det hela

Vad som trots allt ger mig hopp är att för varje nytt frihetsinskränkande förslag som presenteras finns det mängder med organisationer och kampanjer som försöker göra något åt det hela. Antingen genom att få allmänheten att engagera sig och göra sina röster hörda, väcka medias intresse i frågan eller påverka de beslutande politikerna direkt. La Quadrature du Net arbetar aktivt med ACTA och nätneutralitet på EU-nivå, flera grupper i Storbritannien som 38 degrees, Don’t disconnect us (initierat av TalkTalk en av landets större internetoperatörer) och Open Rights Group samlar aktivister runt Digital Economy Bill, och här i Sverige lanserade vi i Juliagruppen ett projekt nu i dagarna som fokuserar på samtal med nätoperatörerna. Mycket uppmuntrande är också att se tankegångar kring öppenhet och delaktighet sprida sig till de beslutande politikerna.

Vi kan uppnå något stor om vi visar hur många vi är

Det kan te sig som en snårskog då de som jobbar för att behålla öppenheten på nätet har en förmåga att tolka informationen väldigt olika, och som vanligt finns det många olika handlingssätt när det kommer till att försvara nätet så som vi känner det idag. Kanske är denna mångfald positiv, så länge de olika grenarna inte lägger krokben för varandra. Vi kan uppnå något stort om vi visar hur många vi är som känner att en viktig del av vårat liv är på väg att hamna utanför vår kontroll. Vi är Internet.