Stockholm Waterfront 25-26 november 2019

Personlig kränkning – bara en upplevd känsla eller…

Personlig integritet talas det om väldigt mycket nu för tiden. I synnerhet den som gäller på Internet. På senare år har det kommit många lagar som innebär direkt intrång i den personliga integriteten. En del av oss är väldigt mycket emot den utveckling som leder till att all vår digitala kommunikation skall sparas. Våra mail, våra telefonsamtal, våra fax och de platser vi besöker på Internet. Det är just det där att man sparar allt oförblommerat som stör. Bättre vore om man gjorde punktinsatser, för ingen är emot att bovar och gangsters ska sättas dit. Eller terrorister för den delen. Men de flesta av oss är ingetdera.

Vid ett seminarium om den personliga integriteten på Internetdagarna under tisdagen samtalades det utifrån flera aspekter under ledning av Nicklas Lundblad som med sedvanlig bravur fick det hela att flyta mycket bra de olika ingångarna till trots.

Du ska göra mot andra vad du vill att de ska göra mot dig

Datainspektionens GD Göran Gräslund som dagen till ära skrivit en artikel i ämnet på SvD– Brännpunkt säger att han kommer från en rättsvårdande myndighet i upplevelsebranschen, för kränkningar handlar om det personligt upplevda. En kränkning för en är det inte för en annan. Killen som lade ut nakenbilder på sin förra tjej fick inget straff för det, medan man kanske lätt kan föreställa sig att tjejen själv hade en annan uppfattning och kände sig kränkt. Det finns förstås andra som tycker att det här är en småsak. De flesta anmälningar som kommer till DI handlar om kränkningar mellan privatpersoner. Hund- och kattsidor är särskilt utmärkande, det är tydligen ett område där människan tappar koncepterna. Man behöver inte gå längre än till lokaltidningens insändarspalter för att förstå vad det handlar om. Många är också irriterade över tjänster som hitta.se och Ratsit.

Gräslund menar att det borde kosta att kränka annan. Men till syvende och sist så menar han att det gäller att inte göra mot andra det man inte vill ska bli gjort mot en själv. En gammal sanning som känns rätt vettig.

Bloggaren Blogge Bloggelito har tagit tag i begreppet Personlig integritet och dragit ut det hela lite bredare. Han skriver: ”Personlig integritet är ett begrepp som reglerar statens förhållande till individen. Det är en rättighetskatalog som innebär att staten inte får handskas godtyckligt med personer eller uppgifter om personer. En kränkning av den personliga integriteten föreligger exempelvis om staten godtyckligt (utan skälig misstanke om brott) arresterar individer, genomför husrannsakan, avlyssnar personer eller sprider konfidentiella uppgifter som sjukjournaler.” Det finns all anledning att fundera kring detta i ett vidare perspektiv.

Rätten att vara ifred

Markus Bylund är forskare (SICS) säger att det är svårt att förhålla sig till personlig integritet, för vad menas egentligen? Han citerar Pär Ström: ”Det komplexa kontrollsamhälle som länge varit en skräckvision nu rycker allt närmare” och förre försvarsministern Mikael Odenberg: ”Idag tar vi ett viktigt steg för att förbättra den enskildes personliga integritet, (DN). Man kan fundera över vad de båda menade. Eller hur? Olika ingångar i samma problem. Vad menade Odenberg, att det var värre förr? Man vet inte när det är taget ur ett sammanhang. Markus påminner om att personlig integritet inte är något nytt begrepp som bara gäller internet. Redan 1890 skrevs Rätten att få vara ifred. Warren & Brandeis.

Vi vill vara ifred och vi vill synas och höras på olika sätt. Internet skapar en väldig massa möjligheter till båda delarna egentligen. Vad händer med oss när ICA vet allt om våra inköpsvanor, festbilderna med cocosnöt på huvudet under en extra glad kväll ligger för öppen åskådan för vem som helst. Rekryterare, blivande arbetsgivare, vänner, ovänner, familj och grannar. Alla kan se och göra sina bedömningar av vad de tror är fallet. Ty alla gör bedömningar utifrån sina egna kunskaper om det de ser. Detta kan innebära att vi förändrar vårt beteende menar Isobel Hadley Kamptz. Hon älskar Internet och den öppenhet som finns där och vill absolut inte se ett Internet omgjort till tjänster. Då försvinner Internet menar hon. Det är något som händer med oss människor när vi får öppna upp och dela med oss till varandra av både kunskaper och tankar och känslor. Min mening är att det borde finans utrymme för båda sorternas internet, det ena behöver inte utesluta det andra.

Internetoperatörer borde vara som Posten…

Operatörerna åläggs ett större ansvar att kontrollera vad som händer i nätet än vad som är rimligt menar Bahnhofs VD Jon Karlung. Hans företag hjälper alltid polis och åklagare i enskilda utpekade fall för att finna rätt på olaglig verksamhet och stänga hemsidor om så skulle behövas. Men han är inte förtjust i den svepande metodik som innebär att alla kunduppgifter ska sparas för att FRA-lagen med flera ska kunna efterlevas.

Att operatörerna blir ansvariga för kommunikationen i nätet är orimligt. Sverige är ingen diktatur men med de nya övervakningslagarna så är övervakningsstaten nära säger Karlung. Det som används med omdöme idag kan användas tvärtom i morgon. Därför sparar inte Bahnhof kunduppgifter idag för att skydda sina kunder. En internetoperatör bör betraktas som Posten och där finns en lag om brevhemlighet som borde gälla även onlineverksamhet. Läs Postlagen.

Tolkningsföreträdet

Min egen fundering kring övervakning handlar mycket om de olika tolkningar som kan göras av tredje person och hur fel det kan bli. Markus Bylund beskriver att han är en person på jobbet, en annan hemma och en tredje med kompisarna. Man kan tänka sig hur fel det kan bli om en person utifrån börjar tolka Markus personlighet. Vilken är rätt egentligen, vad är det som stämmer. Att någon varit på party och blivit glad i hatten betyder inte att han älskar sprit. Att vara närvarande på en fotbollsmatch med kompisarna och bli haffad av kravallpolisen bara för att man råkade vara på fel plats vid fel tillfälle betyder inte att man är fotbollshuligan osv osv. Självklart förenklar jag det hela nu och man ska naturligtvis inte underskatta personer som jobbar professionellt. Men man ska komma ihåg att det alltid är staten som har tolkningsföreträdet och man själv blir satt att bevisa motsatsen. Det finns anledning att fundera kring den personliga integriteten på flera sätt.

Mary X Jensen, Provvalskandidat till Riksdagen 2010, bloggar på Mina Moderata Karameller