Stockholm Waterfront 20-21 november 2017

Stockholmsprogrammet leder INTE till Stockholmssyndrom

Stockholmssyndromet är ett tillstånd där kidnappade utvecklar en relation till kidnapparen vilket ibland t.o.m. leder till att den/de kidnappade hjälper kidnapparen att uppnå sitt mål. Offret tar i sådana fall parti för kidnapparen.

Stockholmsprogrammet har en rejäl potential att leda till att den personliga sfären för medborgarna ”kidnappas” av staten, men här kommer det ingalunda att bli tal om något Stockholmssyndrom. Om inte våra politiker har noterat att det redan finns ett starkt motstånd mot nya lagstiftningar av denna typ så är det dags att vakna. Sen må det vara så att intentionerna i grunden är goda, men det kan inte rättfärdiga vilka åtgärder som helst. Vi får inte bli så rädda för terrorister så att vi avskaffar friheten själva. Vi får inte bli så fanatiska i brottsbekämpning och beivrande av upphovsrättsliga intrång så att alla medborgare per definition är misstänkta intill dess att oskuld har bevisats.

De som inte har något att dölja kommer att bevakas minutiöst

Realtidstillgång till uppgifter om exempelvis medborgarnas resor, bankaffärer, mobilpositioner, internetanvändning samt osäkra (för medborgaren) RFID-chips i pass kommer inte att förhindra terrorister från att begå sina skändliga dåd. Det kommer inte att förhindra brottslighet, även om allt lagras i massiva Europeiska databaser. Det enda som sker är att de som inte har något att dölja kommer att övervakas minutiöst. Detta är ett ofattbart hot mot allas vår frihet och våra möjligheter att värja oss mot anklagande fingrar från staten.

Integritet verkar väga lätt för Beatrice Ask

Med tanke på förslagen från The Future Group, där bl.a. Beatrice Ask deltog, så kan vi nog raskt konstatera att den personliga integriteten väger mycket lätt för henne och även för EU. Detta trots att man konsekvent maskerar sig genom att hävda att det ena efter det andra är till för att stärka integriteten, när det i själva verket leder till motsatsen.

För att hänga upp resonemanget kring FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:

– Med EU:s diskussioner kring att inskränka på yttrandefriheten när det gäller s.k. terroristprat så strider man i stort sett direkt mot artikel 2.
– IPRED2 som man arbetar med inom EU strider uppenbart mot artikel 8 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
– I punkt två av artikel 11 stipuleras att var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar. IPRED2 innebär att man undantas från rätten till en offentlig försvarare.
– I artikel 12 kan man läsa att: Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp. Här blir det givetvis en tolkningsfråga kring det ”godtyckliga”, men rimligen så kan man väl hävda att en snabbt växande övervakning av medborgarna står i strid med denna artikel. Vad gäller bl.a. IPRED2 så är f.ö. även denna artikel högaktuell.
– Artikel 19 tar upp åsikts- och yttrandefriheten samt att alla ska ha rätt att utan ingripande söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser. Här har vi det fria informationsflöde som Internet representerar och som politiker idag har så svårt att acceptera och förstå.

Bit för bit vävs ett repressivt nät över oss

FRA, IPRED, ACTA, Hadopi, trafikdatalagringsdirektivet och allehanda påhitt som kan komma att rymmas i Stockholmsprogrammet är direkta hot mot öppenheten, friheten och demokratin. Detta oavsett om våra politiker vill hävda annat. Bit för bit vävs ett repressivt nät över oss medborgare. I de tillgängliga dokumenten som gäller Stockholmsprogrammet så finns det mängder med antydningar om lovvärda saker, men djävulen sitter som bekant i detaljerna. Det som inte skrivs, men som det finns utrymme för är betydligt allvarligare än det som verkligen står att läsa i dessa handlingar. Våra politiker har de senaste åren inte utmärkt sig när det gäller värnandet av den personliga integriteten.

Vill vi att vårt land och vår huvudstad ska bli en synonym till begrepp som övervakning och integritetsintrång? Jag vill det inte. Vill du?

Erik Hultin driver bloggen Hultins tankegång