Stockholm Waterfront 20-21 november 2017

Teknikneutralitet som alibi?

De senaste åren har alltfler integritetskränkande åtgärder genomförts av våra lagstiftare. Generellt sett har motiveringarna varit något i stil med ”för vår egen skull”, ”vi måste stoppa pedofiler/människohandlare/ekonomisk brottslighet” eller ”vi måste skydda vårt land mot terrorister och fientliga handlingar från främmande makt”. Den senare motiveringen är den som har använts allra bredast, eftersom den givetvis motiverar betydligt mycket större ingrepp än de förstnämnda.

Nu finns det ett argument som på något vis ligger som en samlande tråd i samtliga fall, och det gäller teknikneutraliteten. Tyvärr missförstås detta argument oftast. Behöver vi stifta nya ”teknikneutrala” lagar när t.ex. Internet i allt väsentligt kan omfattas av den vanliga lagstiftningen? Borde vi inte bara se till så att lagar om hets mot folkgrupp, ärekränkning och annat även gäller för Internet och andra nya medier.

Det finns risker som kan få förödande konsekvenser för yttrandefriheten

Få är klart medvetna om att Internet faktiskt inte omfattas av vår grundlagsskyddade yttrandefrihet. Detta motionerade jag om vid Centerpartiets partistämma i våras och den motionen bifölls. Skam vore väl annars. Denna fråga hanteras av Yttrandefrihetskommittén, och man kan lugnt konstatera att uppmärksamheten kring frågan nog inte är vad den borde vara. Det finns nämligen en avgjord risk att värderingsfrågor infogas i resonemanget och det kan få förödande konsekvenser för yttrandefriheten.

Yttrandefriheten byts ut mot ”nästan yttrandefrihet”

Argument som har setts från olika håll kan gå ut på att man har någon form av särskilt ansvar för vad man skriver/säger/tycker på Internet och att Internet därmed kanske borde omfattas av ett särskilt regelverk för att förhindra förföljelse, smutskastning och annat via Internet. Driver man denna linje med framgång så får vi uppleva att yttrandefriheten byts ut mot ”nästan-yttrandefrihet” i Sverige. Yttrandefriheten är ingen överordnad lagstiftning som ger en människa rätt att bryta mot annan lagstiftning. Därför måste man helt enkelt se till så att det övriga samhällets lagar även gäller på Internet, utan att införa specialregler för Internet.

Kommer Sverige att bli nya Kina när det gäller Internet?

En annan sak är att argumenten rörande förföljelse, smutskastning och annat av liknande karaktär i själva verket är verkningslösa. Internet är gränslöst, och därmed så kan man lägga i stort sett vad man vill på en server i annat land för att kringgå dessa lagar. Ja, under förutsättning att man inte bryter mot det landets lagstiftning. Vill man till fullo införa ett skydd för enskilda av denna karaktär så återstår i princip endast censur som åtgärd. Ska vi, likt t.ex. Kina, få uppleva hur Internet censureras mer än vad som sker idag?

I telekompaketet finns det öppningar inte bara för att blockera sidor utan även programvara och vissa protokoll

En annan sak som spelar en oerhörd roll i denna fråga är telekompaketet. Telekompaketet innehåller alltför många principer som primärt värnar t.ex. upphovsrättsinnehavare och alltför få som värnar användare/medborgare. I telekompaketet finns det även öppningar för att låta internetoperatörer blockera inte bara sidor, utan även viss programvara och vissa protokoll. Dessa programvaror/protokoll är inte olagliga på något sätt, men de kan möjligen användas av s.k. fildelare. Sanningen är att det finns mängder av lagliga användningsområden, men sådana hänsyn tas inte. Än värre är att dessa blockeringsmöjligheter även medges för stater, utan att man i sak specificerar anledningen. Man talar om ”national measures”, utan någon som helst form av specifikation. Därmed öppnar man för ren politisk censur och annat som doftar lika illa. Vill någon se den öppningen överhuvudtaget?

Det finns alltså all anledning för oss alla att noga bevaka dessa skeenden om vi inte vill vakna en morgon för att upptäcka att frihetliga värderingar avskaffas.

Erik Hultin driver bloggen Hultins tankegång