Stockholm Waterfront 25-26 november 2019

Eget domännamn – inte bara för trollkarlar!

Det var länge sedan jag fick ett samtal från någon bekant eller avlägsen släkting som ville ha hjälp med att finnas till på nätet. Det vill säga att skaffa ett eget domännamn till en webbplats eller e-postadress. I takt med att datorvanan ökar märks att många tjänsteleverantörer i domännamnsbranschen vänder sig till i mina ögon nya och outforskade målgrupper – personer som inte är teknikintresserade utan blir nöjda användare om det fungerar utan tjafs.

Som privatperson utan kunskaper har det tidigare varit galet svårt att ordna med webbadress, e-post och webbhotell på egen hand. Man var tvungen att ta ställning till en rad tekniska termer för att göra någon form av beställning. UNIX- eller Windowsserver, ASP eller PHP, FTP, MySQL, de obegripliga förkortningarna och tekniktermerna haglade.

På den gamla goda tiden kunde middagar förvandlas till workshops (liknande bibelstudier) med folk man knappt visste namnen på. Parmiddagar spårade bitvis ur på grund av kunskapstörstande som ville veta snabbaste vägen till en identitet på nätet – ”Hur fixar man en egen webbadress?”, ”hur skaffar jag en egen e-postadress?”, ”vilket webbhotell är bäst?”, jada-jada-jada.

Att vara ”trollkarlen” som har den hemliga formeln till Internet kan man lätt bygga en identitet kring och jag känner många ”trollkarlar” som lever gott på att krångla till det fortfarande. Men jag tror vi står inför en rafflande förändring.

Webbhotellen och andra har på senare tid tagit sitt förnuft till fånga och paketerar sina erbjudanden och tjänster anpassat till den stora massan som inte är tekniskt lagda. Det som tidigare var smått omöjligt är numera inte svårare än att göra bankärenden på sin nätbank.

Numera har var och varannan hittat vägarna på egen hand, skaffat ett domännamn till bloggen eller den unika e-postadressen. Jag tror att en smärre revolution i branschen vecklas ut och sprider sig i den takt webbhotellen väljer att vända sig till nya målgrupper.