Stockholm Waterfront 25-26 november 2019

Fiberkablar och öppna nät

Vore det ett smart drag att slå ihop Telias nätbolag Skanova med stadsnäten och skapa ett statligt Fiberverk? Frågan ställdes, säkerligen på skämt men ändå med en underton av allvar, på Stadsnätsföreningens konferens i Sundsvall i slutet av mars. Allvaret kommer sig av att stadsnäten, i synnerhet de på mindre orter, tycks sitta i en ganska dålig sits.

Stadsnäten vill erbjuda sina abonnenter, i allmänhet hemkommunens eller regionens invånare, ett öppet nät med mängder av Internetbaserade tjänster men tjänsteoperatörerna är inte intresserade – antalet möjliga kunder är för litet och operatörerna ser inga möjligheter att tjäna pengar. Alltså tvingas nätägarna erbjuda tjänster själva, tjänster som de i logikens namn knappast kan få kostnadstäckning för.

Att döma av diskussionerna på konferensen ser de flesta stadsnät bara en väg framåt: gå samman med grannarna och sedan med deras grannar och så vidare, för att kunna erbjuda nationella och internationella förbindelser. Ungefär som när de små teleoperatörerna gick, eller tvingades samman i början av förra seklet, för att till sist försvinna in i Televerket. Det enda realistiska alternativet är antagligen att ägarkommunerna tröttnar på att vänta på intäkterna och säljer sina nätbolag till intresserade tele- eller internetoperatörer.

Banverket har kastat sig in i matchen med ett erbjudande om stamnätskapacitet för att koppla samman stadsnäten. Samtidigt, på en annan scen, börjar Skanova sälja svart fiber till stadsnät och andra intresserade. Och i EU diskuteras om det ska vara en statlig angelägenhet att se till att medborgarna får bredband hem.

Spännande tider, eller hur? På ett eller annat sätt lär frågorna om fiberkablar och öppna nät dyka upp på Internetdagarna i höst.