Stockholm Waterfront 25-26 november 2019

Pinsamt, statsrådet!

Ack ja, jag undrar om det var medvetet eller omedvetet. I vart fall så blev det pinsamt – mycket pinsamt – att lyssna på. Att en beslutsfattare på denna nivå inte förstår bättre – antingen i sakfrågan, eller att ingen blir lurad. Jag rodnade nästan å hennes vägnar. Jag hörde, å tjänstens vägnar gubevars, på interpellationsdebatten mellan Monica Green (S) och infrastrukturminister Åsa Torstensson i riksdagen. Det var där som rodnanden nästan kom.

Monica Green hade interpellerat om ”Sveriges ställning som IT-nation”.

Det är en bild av hur omvärlden såg ut igår

Det började med att statsrådet hänvisade till alla internationella rankningar, och tyckte inte alls att IT-nationen skulle känna sig hotad. Men, frågar jag mig, vad säger rankningar om morgondagen, annat än att fallet kan bli ganska hårt? Det är en backspegel, och det är en bild av hur omvärlden såg ut igår. När nu omvärlden, det ena landet efter det andra, spottar i sina nävar och skruvar upp takten för att skapa en modern elektronisk infrastruktur, så väljer den svenska regeringen att överhuvudtaget, inte med ett ord, kommentera denna, för vår kompetens och konkurrens så viktiga, infrastruktur i infrastrukturpropositionen för några månader sedan. Om detta har statsrådet intet att säga.

Man ligger och trycker på utredningen

Sedan tar Åsa upp vad man gjort kring funktionell separation (dvs ingenting annat än en lag); hon talar om spektrum men nämner inte att man ligger och trycker på utredningen om en ny spektrumpolitik (liksom den om Bredband 2013) sedan lång tid (och den proposition som var utlovad till maj 2009 har nu skjutits på framtiden – för att inte störa den känsliga 900 MHz-frågan?); hon talar om stöd för bredbandskanalisation – hela 75 MSEK per år under två år, att jämföra med de miljarders miljarder som annan infrastruktur får. (Hon nämner inte i debatten, men i andra sammanhang, möjligheten till ROT-avdrag för att dra fiber till huset – men utan att kommentera att avdraget bara avser arbetsinsatser, inte maskinkostnader, vilket gör att husägaren har en synnerligen marginell nytta av detta avdrag.)

Monica Green efterlyser då visionen, viljan. Åsa svarar att Sverige minsann är duktigt (säger backspegeln, min kommentar, men, som sagt, en backspegel är inte mycket till vision).

Nästan alla utom Sverige satsar för framtiden

Finland, Frankrike, England, USA, Japan, Slovakien med flera – alla satsar för framtiden i en nationell plan. Man talar om Mbps till varje hushåll. Inte nödvändigtvis med enorma mängder statliga pengar, men med ett ledarskap och en vilja. I Sverige uttrycker sig visionen i att regeringen fastsällt miniminivån för funktionell åtkomst till Internet till 20 Kbps (OK, det är ojuste – det är bara några tusen som drabbas – men det säger något om ambitionen och inställningen!).

Sedan kommer det som riktigt får mig att generat skruva på mig. När Åsa T skall svara på detta, så säger hon: ”Förringa alltså inte andra länders behov, utan applådera snarare …!” Som om debatten handlar om huruvida vi skall kritisera Frankrike och Finland.

Men, snälla Åsa Torstensson: nog begriper du bättre än att Monica Green inte kritiserar andra länder? Nog begriper du att hon efterlyser en motsvarande, svensk plan? Och det gör jag också!! Läs gärna hela debatten här