Stockholm Waterfront 23-24 november 2020

Ett centraliserat Twitter kommer aldrig lyfta

Då var det 1989.

Då satt Sir Tim Berners-Lee (även om han ännu inte var Sir på den tiden) på sin kammare på forskningsinstitutet Cern och filade på det som några år senare skulle bli World Wide Web. Han kunde utgå från några idéer som andra hade haft före honom (läs gärna Wikipedia-artikeln) men han bidrog också med några idéer själv. Som http, protokollet för att skicka webbsidornas innehåll över Internet, och URL-formatet för att adressera sidorna.

Den här artikeln ska dock handla om en idé som Sir Tim lyckligtvis INTE fick. Idén att bygga en central, jättelik server där alla webbsidor skulle finnas och där alla skulle kunna hitta dem.

Den här artikeln ska handla om Twitter.

Det finns en annan sida av Twitter än innehållet

Det Twitter som i mitt tycke är en av de bästa nya tjänsterna på Internet på mycket länge. Det upphör aldrig att fascinera mig hur mycket man kan få sagt på 140 tecken, och vilka härliga konversationer som uppstår trots – eller kanske snarare tack vare – det begränsande formatet. Men det finns också en annan sida av Twitter än innehållet, man kan se tjänsten som en generell infrastruktur för att skicka korta meddelanden om allt möjligt. Många har säkert läst historien om mannen som riggade sina vänners säng så att den twittrade om deras aktiviteter under bröllopsnatten. Vare sig historien är sann eller ett stort aprilskämt så är det intressanta här att det utan vidare skulle gå att göra en sådan sak. Och det är lätt att föreställa sig det omvända, att mottagaren är en maskin – Twitter som fjärrkontroll, så att säga.

Allt-måste-gå-via-vår-server-arkitektur

Tyvärr har Twitter som det ser ut i dag just den centraliserade allt-måste-gå-via-vår-server-arkitektur som Sir Tim så klokt undvek. Det drar med sig en hel rad nackdelar. Den mest uppenbara är att det gör tjänsten sårbar för driftstörningar, och det inte bara i teorin utan i allra högsta grad också i praktiken: under 2007 (och nu lutar jag mig mot Wikipedia, som i sin tur lutar sig mot Pingdom) hade Twitter en upptid på 98 procent, vilket innebär över sex dygns (!) stillestånd. (Update: det visar sig att Pingdom har mätt upptiden även för 2008. Twitter nådde 99 procent, det vill säga tre dygns stillestånd, vilket enligt Pingdom var sämre än något annan social nätverkssajt. Facebook och Myspace nådde båda över 99,9 procent.)

Det saknas inte förslag på nya Twitter-funktioner

Det främjar inte heller konkurrensen att ett företag står för hela infrastrukturen. Det saknas inte förslag på nya Twitter-funktioner, men ingen annan än Twitter-utvecklarna kan införa sådana. Och de lär bara göra det i den mån det gynnar det egna företagets intressen.

Vi kommer heller inte runt det faktum att Twitter kan spara alla meddelanden som passerar deras servrar och återpublicera dem i andra sammanhang. Visserligen har jag upphovsrätten till mina tweets, i det avseendet är användarvillkoren glasklara, men genom att använda tjänsten beviljar jag också Twitter en ”worldwide, non-exclusive, royalty-free license (with the right to sublicense) to use, copy, reproduce, process, adapt, modify, publish, transmit, display and distribute such Content in any and all media or distribution methods (now known or later developed)”.

Hela listan, skulle man kunna säga.

Jag vill se en lösning som inte är lika centraliserad och sårbar

Jag tror på Twitter som idé, på möjligheterna med korta textmeddelanden i nästan realtid, men jag vill se en lösning som inte är lika centraliserad och sårbar. Två exempel på hur det skulle kunna se ut är PubSubHubbub (det är, tack och lov, inte jag som har hittat på namnet!) och RSSCloud. Båda två bygger på nyhetsflöden i  RSS- eller Atomformat och lägger till möjligheten att få omedelbara uppdateringar på samma sätt som i Twitter, men utan att förlita sig på en enda central server. Båda två har också rejäl uppbackning, bland annat stödjer WordPress RSSCloud medan Google är ett av företagen bakom PubSubHubbub.

Jag tänker inte försöka beskriva skillnaderna mellan dem, det har andra gjort väldigt bra, men jag kan föreställa mig att vad som än kommer efter Twitter kommer att ha lånat drag av någon av dessa eller av båda två.

I väntan på det fortsätter jag kvittra.