Stockholm Waterfront 25-26 november 2019

Ipred, räddaren i nöden?

Vi begåvades äntligen med ett verktyg som ska hjälpa till att få den bransch som sysslar med musik i Sverige tillbaka på fötter igen. Eller fick vi det?

Tänk att alla taxichaufförer drabbas av att varannan kund inte betalar utan smiter efter att ha kommit fram till destinationen. I tidningar skrivs det om de giriga åkarna som ropar på polis – bloggvärlden ramlar igång och kräver att den nya tekniken vad gäller extremt snabba löparskor ska vara norm, taxiåkarna är sååå hopplöst efter helt enkelt.
”De kan väl köra bud eller tvätta bilar eller något istället för att tjäna pengar på att skjutsa människor” är ett vanligt argument. Åkarföreningen blir efter ungefär tio år bönhörd av regeringen och får en lag som ger dem rätt att springa efter kunderna och kräva dem på pengarna. Inga poliser kan tyvärr hjälpa till eftersom ”Man kan ju inte kriminalisera varannan taxikund i landet, hur skulle det se ut?”

Ett långfinger upp i ansiktet

Ja, ni förstår säkert liknelsen ovan. På ett sätt är Ipred fantastisk, det är ett verktyg som gör att vi får ta lagen i egna händer och leta upp vilka som sprungit från notan för musiken. På ett annat sätt är det ett långfinger i ansiktet eftersom alla upphovsrättsinnehavare fortfarande inte har något skydd – som jag misstänker att taxichaufförer hade fått om min liknelse ovan varit sann.

Jag hoppas att den allmänna opinionen snart sansar sig och förstår att musikbranschen inte befolkas av några hajliknande miljonärer som stjäl de stackars artisternas pengar. Den enda effekten hela fildelningshistorien (även känd som fuldelningshistorien) kommit med är att ett stort antal människor blivit av med jobben i musikbranschen, att många många artisprojekt aldrig fick chansen, och att det svenska musikundret dog en plötslig död.

Agera mot demokrati och frihet

Hade det varit vilken annan exportbransch som helst hade förmodligen våra folkvalda reagerat omedelbart. Men feghet och populism har befolkat Riksdagshuset och ingen har egentligen velat ta i problemet. Att agera mot fildelning har varit lika med att agera mot demokrati och frihet.

Men jag ska inte gnälla mer, i torsdags åkte The Pirate Bay dit och fick fängelsestraff på ett år och skadestånd på 30 miljoner. Ipredlagen är här, alternativen att köpa musik på nätet finns, gratis laglig musik på nätet finns. Nu borde det väl ändå vara slut på att lubba ifrån taxameter kostnader? Troligen blir det bättre, men eftersom allt är flera år försent så är skadan redan skedd till viss mån.

De som skapar musik ska ha ersättning

Den stora fördelen är att man slipper skämmas över att vara svensk mer, övriga Europa har sett på Sverige som man ser på Somalia och pirateri på havet…ni vet IRL. Vi har setts som hopplöst efter och hopplösa grannar att jobba med. Äntligen kan vi ta steget närmare en internationell syn på det här med illegal fildelning och slippa den där ”skogs-koje” synen på internet och fildelning. Det där konstiga jublandet över att tekniken besegrar allt. Tekniken besegrar aldrig någonting, det är vi människor som gör det. Det är också vi människor som skapar musik och njuter av den. Förhoppningsvis med en liten ersättning till de som lägger ner veckor och månader i oavlönat arbete på att skapa musik.