Köp nu – 1000 kr/dag

Stockholm Waterfront 25-26 november 2019

Köp nu – 1000 kr/dag

Messengerkulturen utmanar

Vi ser en tydlig uppdelning i två olika användarmönster på Internet. Skillnaderna är så stora att vi kan tala om två olika kulturer. Den ena kulturen kännetecknas av envägskommunikation som att söka information, ta del av nyheter och betala räkningar. Kommunikationen kan sägas vara vertikal då den knyter samman företag med sina kunder och myndigheter med medborgarna. Detta kallar vi mejlkulturen, eftersom e-posten är det dominerande verktyget för kontakter.

Den andra kulturen utmärks av tvåvägskommunikation, med användare som samtidigt är konsumenter och producenter av digitalt innehåll i interaktiva nätverk. Detta är en värld av nätgemenskaper, bloggar och andra former av social computing. Kommunikationen är därför horisontell. Olika former av instant messaging (IM) utgör favoritprotokollet för kontakter varför vi här talar om messengerkulturen.

Sedan flera decennier märks en gradvis uppluckring av industrisamhällets sätt att organisera vår tillvaro. Messengerkulturen påskyndar den här utvecklingen. Det viktigaste är inte själva tekniken, inte heller de nya sociala programvarorna. Den avgörande faktorn är istället de förändrade mentala modeller och värderingar som utvecklas i brytpunkten mellan den allmänna samhällsutvecklingen och de nya kommunikationsmönstren.

De som tillhör messengerkulturen behärskar de sociala koderna och kan lätt använda nya verktyg för att skapa digitalt innehåll

En av de centrala slutsatserna i Internet Explorers huvudrapport ”De två kulturerna på Internet. En utmaning för företag, myndigheter och organisationer” är att användarna inom messengerkulturen är tränade att uppträda på en virtuell arena och att bidra med eget material och synpunkter. Därigenom behärskar de de social koderna, verktygen för att skapa digitalt innehåll liksom en bred repertoar av kontaktverktyg.

Uppdelningen arbetstid-fritid är ett exempel på när industrisamhällets värderingar har stark förankring i mejlkulturen. T.ex. värjer sig många för att låta arbetet inkräkta på privatlivet. Ett annat uttryck är förbudet att under arbetstid vara uppkopplad mot sociala sajter. Messengergenerationen förstår inte problemet:

” Det är ungefär som att säga att du får inte diskutera med dina kollegor.”

Företrädarna för mejlkulturen bekymrar sig över att det då kan förekomma kontakter av privat natur. Som om vi inte själva slår en pling till familjen eller kompisarna på arbetstid! Med jobbmobilen.

Vidare domineras mejlkulturen av oförståelse inför möjligheterna:

”Enkelt sätt att ta tillvara de samlade erfarenheterna hos Facebook-vännerna. Högre kvalitet än den information du hittar på företagens eller myndigheternas webbplatser.”

Utmaningen ligger i att hantera situationen med yngre medarbetare som har andra kommunkationsmönster

Varför tycker messengergänget att kompisinformationen håller högre kvalitet än den officiella? Den blandar ju fakta med värderingar, ett annat brott mot industrisamhällets rationalitetstänk. Samtidigt förtränger vi det ständiga bombardemanget med information som producerats i avsändarens intresse. Fakta? Fritt från värderingar? Finns över huvudtaget idag några officiella budskap som inte processats av medieskolade experter? Sociala sajter blir här en frizon.

En stor utmaning för etablerade aktörer är därför att inte som tidigare ha kontroll över viktiga kommunikationsverktyg och vilka budskap de förmedlar. En annan utmaning ligger i att hantera situationen med yngre medarbetare med annorlunda kommunkationsmönster.

Hur fort kommer det att gå?

Entusiasterna får oss som vanligt att tro att revolutionen redan ägde rum igår, och att det bara är du och jag som missat den. Skeptikerna – efter att ha testat Facebook och Twitter i flera veckor förklarar förtjust att kejsaren är naken. Också det som vanligt.

Själv fortsätter jag lite stillsamt på Facebook. Belöningen på kort sikt ligger i att gränssnittet är mycket trevligare än e-postens som har ett obestridligt 80-tal över sig. Fortfarande grön text mot svart botten på något vis. På Facebook är dessutom spammarna – de som pepprar dig med sina intryck – enkla att hantera med dölj-knappen.

Samtidigt känns det som jag också ingår i ett socialt experiment av gigantiska mått och där vi inte har en aning om hur det kommer att sluta. Socialt, för att tekniken i sig inte styr in i en viss riktning, den avgörs istället av dynamiken i den kollektiva användningen. Gigantisk, utifrån förväntade effekter på samhället – samhället i betydelsen sättet att organisera vår vardag.

Men i ordet socialt ingår just våra mentala modeller och värderingar av vardagens olika beståndsdelar, därför kommer processen att ta tid.